Gläds då...

Tidigare ikväll sändes Roy Anderssons intressanta och fascinerande film Du levande på SVT 2. (Ibland kan man utbrista Tack för det, SVT utan att vara ironisk). Den filmen inleds med ett mycket vackert citat av Goethe: Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärma säng innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot. 

Nollning, Lundsberg och roliga hattar

Nu har en till nollning på internatskolan Lundsberg blivit föremål för polisutredning, och Skolinspektionen har stängt ner skolan (iaf. temporärt). Jag har alltid ogillat nollningsaktiviteter, och skulle nog personligen föredra strykjärn och andra handgripligheter framför tokroliga lekar och pueril "bonding". Mitt intresse i frågan går nu inte direkt genom taket, varför jag har sneglat skeptiskt mot den våg av skriverier som media riktat mot oss mediekonsumter, men det ger iaf. anledning att äta popcorn på morgonkvisten (vilket annars inte riktigt är socialt accepterat) eftersom P1 Morgon anställer debatt mellan Ian Wachtmeister och Jan Guillou angående just internatskolor. Vilken match! Jag hejar på Ian, mycket pga. hans roliga hattar. För egen del är jag alltför osäker i mig själv för att våga bära roliga hattar offentligt, tyvärr.

Matlagning + nostalgi

Nyligen var jag på middag, hos en dam nota bene. Jag drack vin och såg på medan hon lagade maten, eftersom jag kallt räknade med att det säkerligen skulle ge ett bättre intryck än om jag skulle blanda mig i matlagningen. "Martin du kan börja hacka löken [...] eh nej Martin det där är en potatis". Ja, ni förstår. 

Och har inte politiken blivit fantastiskt stillastående?! Händer ju ingenting. Kommer ni ihåg hur roligt det var när Juholt stod vid rodret? Varje dag var ju en bomb som kunde explodera när som helst. Det är nästan så att man blir lite nostalgisk. 

HAHAHAHA!

Tidigare ikväll på centralstationen i Stockholm ägde följande tilldragelse rum. Jag såg att jag kunde tajma in en buss så går fram till bussen och frågar chauffören, som kan vara runt 55-60, "Uppsala?", varpå han svarar "Nej vi är i Stockholm!" och brister ut i ett rungande HAHAHAHAHA!! så att hela han guppar. Han har en kollega bredvid sig som också han: HAHAHAHA! De tyckte uppenbarligen att jag hade blivit ordentligt bortgjord. Jag börjar också skratta för skämtet är ju oförlåtligt dåligt. En man i min ålder bakom mig skrattar också, liksom tagen på sängen och helt häpen över nivån. Fyra vuxna män står alltså och skrattar åt ett skämt som är så uselt att någon borde åtalas. Och dömas. Hårt.

Människor i träningskläder mitt i natten

Befann mig igår på Södermalm i Stockholm och konstaterade att det var massa människor i träningskläder som motionerade i grupp mitt i natten. Var polisen informerad, undrade jag naturligtvis, och barrikaderade mig i lägenheten. När jag idag ringde till polisen och i egenskap av bekymrad medborgare frågade varför inte ordningsmakten ingrep mot detta hot mot allmän ordning fick jag svaret att samlingen av träningskläder och små vattenflaskor ingick i "Midnattsloppet" och hade erforderliga tillstånd. Där ser man.  

Bowlinghall i huvudet + svensk gymfrossa

Efter att ha bevistat några etablissemang på senare tid kan jag konstatera att min aversion mot att dansa på dansgolv till hög musik har nått oanade höjder såhär på ålderns höst. Jag måste numera vara fruktansvärt full för att inlåta mig på dans, och knappt ens då. Och är man fruktansvärt full tenderar man ju att bli avvisad från lokaliteterna innan man överhuvudtaget hinner dansa. Moment 22. Att bli fruktansvärt full försöker jag också undvika i görligaste mån, emedan det annars lätt händer att någon installerar en bowlinghall i ens huvud dagen efter. Strike!

Ibland får jag en känsla av att jag har en ganska utvecklad förmåga att uppfatta olika tendenser och fenomen i samhället; man lägger märke till någonting och efter en tid ser man hur saken blir föremål för analys i offentligheten. Jag har under året t.ex. lagt märke till att svenska folket (iaf. det folk som är under 40) tränar som aldrig förr, åtminstone i vår huvudstad. Herregud, det kan ju inte finnas någon motsvarighet i världshistorien! Och eftersom vi befinner oss i Sverige där vi gillar att följa trender så har alla, i synnerhet tjejer, svarta tights vilket gör att världshistoriens mest omfattande gym-mania blir lätt urskiljbar i det offentliga rummet. Jag är nu inte ensam om denna iakttagelse, även Johan Hakelius har tagit notis och skriver underhållande om saken i en kolumn i Aftonbladet. Dock misstänker jag att alla i svarta tights inte alls är på väg till gymmet, utan helt enkelt gillar att synas i åtsittande kläder. Själv är jag skeptiskt till åtsittande kläder, iaf. på mig själv, och om någon ser undertecknad i tunna svarta tights kan vederbörande vara förvissad om att jag snart ska gifta mig och är på svensexa.

Sorry ni unga tjejer i Bel Air-limousinen

Ni unga tjejer som härom kvällen åkte förbi Sheraton i en förlängd Bel Air limousine och som skrek "horungar" när ni hängde ut genom rutan; jag är ledsen men tyvärr så infann sig aldrig riktigt underlägsenhetskänslan hos oss vanliga fotgängare. 

Åh nej!

Åh nej! Inte nog med att jag är lite dagen efter, vilket såklart vädret utnyttjat genom att låta solen skina bakom mina neddragna persienner, utan jag fick i ett svagt ögonblick för mig att ta del av ett försök till "humor" och "satir" på Aftonbladet Kultur. Försöket är väl... vad ska man säga, eh... lite stapplande. Läs själva (på egen risk).

En annan sak: folk på krogen som beställer in stora champagneflaskor får ibland stora tomtebloss till som sprakar och skickar upp ljusa gnistor. Det ser fantastiskt larvigt ut, ingen blir imponerad och i den händelse något faktiskt blir imponerad så uppvisar ju den personen såpass dåligt omdöme att vederbörandes reaktioner ändå inte behöver tas på allvar.

Positivism!

Klockan är i skrivande stund snart tio på kvällen, det är mörkt, kallt och regnet hamrar mot fönstret och har så gjort nu hela kvällen. Sommaren är inte nödvändigtvis slut, men man är ju svensk och behöver inte nödvändigtvis vara så jävla positiv!

Trendspanare minsann

I mitt liv har jag ibland, av ren lathet, struntat i att äta under kortare perioder, 16-18 timmar eller ett helt dygn. Nu har jag förstått att det blivit en populär diet, som folk tillämpar noga enligt schema. Det var som fan. Jag kanske borde bli en sådan där "trendspanare". En annan "spaning", nu när jag är - som det heter - på G: investera i skoföretag, emedan tillväxten kommer bli oerhörd när landets alla 14-25-åringar tröttnar på att ha Converse på fötterna och börjar leta nya märken. Vi talar alltså om 96% av alla mellan 14 och 25. Som man brukar säga; kom ihåg var ni läste det först.

Men "trendspanare", näe ändå, alltså jag ogillar ju "trender", senaste jag hörde om en "trend" som jag uppskattade var när de anställda på ett företag i servicenäringen för en tid sedan började tävla om att ha den mest Prince Charles-lika slipsknuten, en trend i vars skapande jag iof. var högst delaktig. Men det är nu tillbaka till tv4-sportens blaffor under skjortkragen, efter vad jag hört. Det krossar mitt hjärta.

Noterat

Folk har en tendens att skriva "i princip" när "i praktiken" skulle vara mer adekvat. Men det är ju ingen stor sak. Dock tillräckligt stor för att noteras och läggas upp på den här bloggen, uppenbarligen.