Vintertid och helst inga utemöbler i present

Snart är det dags att ställa om klockan till vintertid. Klockan tre i natt blir den plötsligt två. I syfte att underlätta för alla som inte kan komma ihåg huruvida klockan ska ställa fram eller tillbaka brukar man säga att det är som med utemöblerna; ut med allt på sommaren och in igen på vintern. Vi som är så lata att vi låter möblerna stå ute året runt kan dock inte riktigt relatera till detta, lika lite som när folk talar om det årliga julpyntet eftersom pepparkakan med glasyr redan hänger i köket. Apropå julen hoppas jag i vanlig ordning på ett minimum av presenter, men jag kom på att jag redan avhandlat min aversion mot presenter. Anonyma presenter i form av inbetalningar till bankkontot eller penninggåvor i brev kan jag emellertid ha överseende med. Bara så att ni vet.

Arkeologiska fynd och kontraktsbrott

Läser i tidningen att det gjorts arkeologiska fynd i Uppsala. Eftersom min gamla mobiltelefon ligger i skåpet hemma måste det vara någonting annat. Men vad?! En backslick-frisyr? Gamla Moderaterna? En företrädare för Svenska Kyrkan som trodde på Gud? För övrigt hade jag en fluga i lägenheten ganska nyligen, det är oacceptabelt. Om det nu ska vara mörkt och kallt och jävligt ska fan i mig insekterna bort! Det är det minsta man kan begära, och sammanhänger med vår "deal" med naturen här uppe i Norden; vi står ut med ljusbrist och depressioner och slipper i gengäld insekterna. Och så bryts kontraktet, bara sådär! Det är som med George och duvorna i Seinfeld.  

Tack, internetet!

Tack vare det fantastiska världsomspännande datornätverket "internet" som kopplar upp mig mot hela världen vet jag nu att världsrekordet i snigelsprint är 0,00990 km/h. Tack, internetet! Oj, bussen går om 78 år, måste dra!

Faktum är att den här sortens till synes helt oviktiga informationer har en omisskännelig charm över sig, och som jag är svag för. Det finns också uträkningar av olika slag som bär på existentiella dimensioner; t.ex. sannolikheten för att en apa som knattrar på måfå på en skrivmaskin ska kunna formulera en hel mening ur Shakespeare, t.ex. To be or not to be, that is the question, från Hamlets berömda monolog. Det tar några miljarder år av knapprande, och sannolikheten för att det sker vid en viss given tidpunkt motsvarar att en och samma person vinner högsta vinsten på lotto varje vecka i typ 100 år eller så, ja den är i alla händelser tämligen liten. Men om samma apa får tillräckligt med tid på sig kommer apan ifråga, som får förutsättas vara synnerligen road av att stampa på tangenterna, förr eller senare ha författat Shakespeares samlade verk. Och om universum är  oändligt står det någonstans en apa och skriver Shakespeares samlade. Varumärkesintrång!

Yes Minister

Partiledardebatt på SVT ikväll. Som vanligt lämnade slipsknutarna mycket i övrigt att önska. Flera av partiledarna skulle gynnas av att skippa slipsen helt. Ja det skulle tom. vara bättre om de hade den knuten som en bandana runt huvudet. Och som av en händelse börjar Axess-TV en reprisering av den engelska kultserien Yes Minister ikväll. Förvisso kongenialt.  

Inför kanelbullens dag + musik som det är omöjligt att lyssna på men där felet mycket väl kan vara att hänföra till mig själv

Jag läste en recension av artisten Veronica Maggios nya skiva, eller "platta" som man kan säga för extra effekt (oklar vilken), dock kan jag inte lyssna på henne. Omöjligt. Jag menar det, det går bara inte. Samma sak med han göteborgar'n. Hellström. Det är någonting i musiken som gör att jag blir väldigt orolig i sinnet. Och hemskt irriterad. Dock ska det inte uteslutas, tvärtom, att både Maggio och Hellström är bra, rent objektivt, och att felet ligger hos mig. Det har hänt förr. Om några timmar går startskottet för kanelbullens dag för övrigt. Jag har redan förberett mig genom att inte ha intagit fast föda på ett dygn. Tänk om hela universum egentligen bara är en liten del av en flinga pärlsocker på en kanelbulle! Tanken svindlar!

Blodtrycket...

Statligt förmynderi har förstört många i övrigt utmärkta kvällar, så också denna. Mår bra, livet är inte överdrivet jävligt osv. Läser detta. Ett statligt institut av något slag, och som forskat om cyklisters hjälmanvändning, önskar i en rapport se "initiativ för att svenskproducerad film bara ska visa cyklister med hjälm". Åh gud mitt blodtryck... Nu måste jag dricka hejdlösa mängder med starksprit. Igen. När jag har nyktrat till någon gång nästa vecka ska jag undersöka möjligheterna att erhålla skadestånd av statens för allt omänskligt lidande jag tvingats utstå. Alternativet är ju att gå under jord så man slipper konfronteras med institut som forskar om cyklisters hjälmanvändning, vars medarbetare själva vid något tillfälle verkar ha försummat att ha på sig hjälm, och det framstår som ganska lockande. Om jag inte bloggar här på några veckor bor jag antagligen under ett träd vid riksgränsen.