Angående kortbyxor i stadsmiljö

Efter att ha vistats en del i Stockholms innerstad konstaterar jag med viss beklämning att det verkar ha uppstått förvirring bland män över 15 här i landet, och det jag tänker på är dessa rykten som florerar om att varmt sommarväder berättigar till bärande av kortbyxor i stadsmiljö. Det är alltså fel, låt mig vara glasklar på den punkten. Lita inte på sådana rykten, som antagligen är spridda av politiskt subversiva grupper i akt och mening att underminera civilisationen och bereda väg för en hippie-diktatur. "Jaha okej, men när får man ha kortbyxor då?" frågar ni skamset, och det finns faktiskt en metod som tillämpas över hela världen; man frågar sig helt enkelt följande: "skulle Prince Charles ha på sig kortbyxor i den här situationen?". Då svaret i 100% av fallen är nej så är testet är synnerligen enkelt och bra. Seså!

Svarta moln!

Jag har fortfarande inte hittat en kaffesort som jag riktigt trivs med, och då har jag ändå inventerat betydande delar av det förefintliga sortimentet. Ett stort svart moln på sommarhimlen, är vad det är.

Det var på tiden! Och nya upplevelsecentrum!

* På DN-kultur har idag en helsida + stor bild vigts åt en intellektualisering och problematisering av en aspekt av hipsterfenomenet. Jag säger bara: äntligen!! Det var fan i mig på tiden. Nu väntar vi bara (otåligt!) på texter om tv-serierna Girls och Mad Men. 

* I samma tidning, alltså DN, finns en artikel att läsa i tidningens Stockholms-bilaga som behandlar Svenska Kyrkan, och mer specifikt det medlemstapp kyrkan upplever och vad som kan göras för att förhindra detta. Följaktligen intervjuas två företrädare för kyrkan och vad som föreslås är filmvisning, avantgardistisk konst, konferenser etc. Lite mesigt, kan jag allt tycka. 

     Varför inte istället förvandla hela kyrkan till ett stort upplevelsecentrum? Jag tänker mig stora arenaliknande byggnader i innovativ design - som gärna får vara lite "fräcka" så att det blir "snackisar" i "sociala medier" - och med ett stort och varierat utbud av förströelser: fiskdamm, gocart-bana, klättervägg, paintboll, dataspelshörna och disco på kvällstid. Sportbar och frisör och yoga. Bland annat. Bollhav för småbarnen gör att föräldrarna i lugn och ro kan fika i fiket och gå på kostnadsfri karriärcoachning. Han den där Jesus, som enligt rykten ska en koppling, ehuru diffus, till kyrkan, kan med fördel vara lösenordet för centrumets Wifi, som ska vara gratis såklart så att ingen missar ett mail eller en facebook-händelse. En modern, uppkopplad, publik förväntar sig inget annat!

Arga män + åsikter = problem för undertecknad

En massa unga män som är arga och därtill har tillgång till elektroniska plattformar för att uttrycka denna ilska, vilket inte nog kan beklagas, har visst utgjutit hat mot spelarna i damlandslaget i fotboll; de är horor, kossor osv. Och lesbiska. Just det här med att spelarna i anklagande ton utmålas såsom varandes lesbiska verkar vara något återkommande. Det här gör mig bekymrad. För om svenska män fortsätter på det här spåret och glatt visar upp sitt intellektuella skarpsinne och sin emotionella mognad till allmän beskådan så kan det mycket väl hända att de får rätt och hela landslaget - och i förlängningen alla landets kvinnor - blir lesbianer, och jag har faktiskt nog med problem på krogen som det är.

Från det ena till det andra; har köpt ett par glasögon. Och möttes av reklam som försökte intala mig att glasögonen ska "uttrycka" min personlighet, spegla min individualitet, vara anpassade efter min stil, mina drömmar etc. etc. Jag är skeptisk. Glasögon vill jag ha så jag kan se saker, och har ingen som helst lust att "uttrycka" något alls. Vill jag "uttrycka" något kan jag ju ställa mig på en pall på torget och agitera. Folk uttrycker sig generellt för mycket. Herregud så det ska uttryckas! Överallt! Men nu kom jag å tänka på att jag skriver det här på min egen blogg, så den som vill får kasta första stenen i glashuset. Först till kvarn!  

Det gäller att drömma stort, ungdomar!

Om jag hade mycket deg (slang för pengar, vissa av oss är nere med kidsen!) skulle jag ögonaböj öppna ett antikvariat. Det skulle heta Herr Nordström Antikvariat. Där skulle jag sitta bland högar med böcker, inmundiga sherry och röka cigarr för den rätta atmosfären. Ibland skulle jag hosta pga. dammet. Men jag skulle kunna hosta hur mycket jag ville, för hutlösa och helt omotiverade priser skulle garantera ett minimum av kunder. Ah! Om någon vill bidraga till uppfyllandet av min dröm så vänligen sänd ett meddelande så bifogar jag kontonummer för insättning. Den som skänker mer än 10 lök (slang igen!) får sitt namn ingraverat på en mässingsskylt.

Dagens tanke

Nu börjar politikerveckan i Almedalen lida mot sitt slut. Vissa tycker säkerligen att den är minst 5 dagar får lång, och skulle endast med stor risk för den egna hälsan motta en uppgift om att den förlängs till att omfatta minst hälften av årets 52 veckor. 

Så nu kan ni förstå hur jag känner inför schlagerfestivalen, som till yttermera visso bara har ett smärre sommaruppehåll.

Herr Nordström vs. Framtiden 0-1

* Undertecknad har nu beställt en så kallat "smart" mobiltelefon, huruvida man själv blir smartare återstår att se. Du vann den här matchen, framtiden, men jag kommer igen! Angående min gamla mobil så funderar jag på att kontakta Historiska museet på Östermalm i Stockholm och förhöra mig om intresse finns, vilket det helt säkert gör. Mången skolklass kommer att inom ett par tre år att passera dess monter och brista ut i ett "aaahhh" eller "ååhhh" när de informeras av guiden om att det fanns en tid när homo sapiens gick omkring med sådana telefoner.

* Varför är det inte sommar oftare? Det kan man fråga sig. Det är egentligen alldeles för trivsamt med sol och ljus för att man ska bo i ett land där denna årstid är inklämd i kalendern som [infoga valfri liknelse där något sitter inklämt]. Men var glad för att du bor i ett land som inte har haft krig på 200 år, kanske någon viktigpetter nu inflikar på det där irriterande viktigpetteraktiga sättet. Ja, man får väl vara glad för det lilla antar jag, men sen uppkommer frågan om man skulle byta ut långa perioder av fred mot en längre sommar... Skulle man gott kunna utstå lite pang-pang vart tjugonde år eller så i utbyte mot en förlängning av våren och sommaren med, säg, 4 månader? Saken kompliceras emellertid av att vår nuvarande försvarsförmåga skulle göra krigföringen väldigt kort och istället för härliga somrar med smultron på grässtrån skulle vi få permanent ockupation och slavarbete. Och slavarbete fördras nästan bättre vintertid.   

Almedalen, drömversionen + omelette

* I sinnevärldens Almedalen står politiker och talar om massa saker. I mina drömmars Almedalen går det till på följande sätt: Politikerna går upp på scenen. Citerar halvgalningen Alan Clark: "Vi behöver inga nya jävla idéer, vi har nog med problem som det är". Mottar publikens jubel med en avmätt vinkning, och går av.

* Tillagade en omelette igår, för första gången i mitt liv (jag kan iaf. inte komma på senaste gången). Den blev grym, vilket förvånade mig något oerhört. Men det finns inte något gott som inte för något ont med sig: genom min fantastiska succé dömer jag mig själv till ständiga besvikelser varje gång jag i fortsättningen bestämmer mig för att göra en omelette. Damn you, oväntade framgångar! När det gäller matlagning skadar det nämligen inte med några riktiga magplask inledningsvis, föreställer jag mig.

Mobildöd, förnedring och statskupp

Utsikterna för herr Nordströms gamla Nokia ser mycket dystra ut, måste jag tyvärr meddela. Efter en tids sjukdom har läget blivit akut; vi pratar ambulans till intensiven, en stor slang i halsen och maskiner som brummar, och en läkare som ser uppgiven ut och mumlar "hmm, jo, hmm". En präst tittar snart in, släkten samlas. En strimma förmiddagsljus kanske letar sig in i sjukhussalen genom persiennerna och leker obekymrat på landstingets vita textiler. Undertecknad står nu i valet att överge sin gamle trotjänare och skaffa en sån där "smart" mobil, eller hoppas på ett mirakel. Det är inget lätt val, för genom att byta kommer jag därmed också att svika den förtryckta och hånade gruppen "kontantkortsinnehavare" som jag har tillhört så länge och kommit att känna en stor solidaritet och samhörighet med. 
Förändring är förnedring är ju en gammal fin konservativ devis, men ibland måste man kanske helt enkelt förnedra sig. 

Och apropå förnedring...

...jag läser i massmedia att politikerna i Almedalen har haft något som kallas för "DJ-Battle", vilket verkar lika larvigt som det låter. Jag aktar mig emellertid noga för att få fördjupad insikt i ämnet, och framför allt för att se bilder på spektaklet, emedan jag då antagligen skulle börja propagera för en svensk statskupp där vi installerar Horace Engdahl som enväldig härskare, och som en konsekvens få SÄPO efter mig. 

Läser också i massmedia att vissa politiker vill införa entreprenörskap som obligatorisk ämne på gymnasiet. Jag har nu inget emot entreprenörskap, frånsett att företeelsen har marinerats i ett mer än lovligt infantilt managementspråk, men jag tror faktiskt att obligatoriska bildningskurser (filosofi, idéhistoria etc.) sammantaget skulle ge bättre effekt. Och vad jag förstår finns det också undersökningar som belägger att riktade kurser i "entreprenörskap" har en försumbar effekt för tillväxten av riktiga "entreprenörer". Och obligatoriska bildningskurser skulle nog också bli verklighet om vi installerar Horace Engdahl som enväldig härskare (se ovan). Gott så.

Framgångar!

Undertecknad har nu inom loppet av 24 timmar lyckats med att såväl "rippa" en cd till annat format samt montera ihop en lampa. Utan krångel. Det är anmärkningsvärt, ja ett gudsbevis i det närmaste! Känslan av oövervinnerlighet dämpas dock av oron för att framgången blott är skenbar, och att såväl datorn som lampan inom kort kommer att flyga i luften i en gigantisk explosion. Jag håller det inte för uteslutet. 

Klassikserlista i rättan tid!

Läser i tidningen att Kristdemokraterna vill införa en klassikerlista i den svenska skolan. Vilken tajming! Jag råkar nämligen vara på mitt kulturkonservativa humör idag, och sådana här förslag smeker mig givetvis medhårs. Den enda invändningen är väl att man bör gå längre ändå, och införa latin och/eller klassisk grekiska som obligatoriska ämnen redan i grundskolan, samt låta kidsen få smaka på rottingen om de inte förmår recitera stora stycken av Vergilius eller Dante utantill. När jag tänker efter borde detta gälla alla vuxna svenskar också, dessa deckarmonster, men där kan rottingen lämpligen bytas ut mot straffskatt eller dylikt.

Sparka inte på den som ligger!

* Har blivit uppmärksammad på att kungen lackat ur på svenska journalister. Det glädjer mig. Dock kanske trots allt kungen kan kritiseras för att ge sig på en redan marginaliserad och utsatt grupp; sparka inte på den som redan ligger etc.

* Idag är det soligt och fint, och det påminner mig om att jag verkligen borde införskaffa en linnekostym och en panama-hatt. Jag föreställer mig hur jag sakta skulle promenera längs fyrisån, slänga brödsmulor åt änderna i vattnet och vara chevaleresk mot damer. 

En fråga av allmängiltig karaktär är huruvida läsning av kvalitetslitteratur gör dig till en bättre människa, jag är benägen att svara ja men med vissa förbehåll. Andra är mer tveksamma, och kan anföra goda skäl för sina ståndpunkter. Dock tror jag att vissa kläder liksom civiliserar en människa, och nästintill omöjliggör förkastliga handlingar! Har mycket svårt att föreställa sig hur en man i ljus linnekostym och panama-hatt kan ha något mer allvarligt fuffens för sig. Men kommer sen att tänka på kannibalen Hannibal i "När lammen tystnar". Han hade i slutscenen på sig nämnda outfit och stod då i begrepp att döda en annan människa för att sedan äta upp densamme. Aja, det finns alltid undantag.

"Söderhipsterns sexualitet" - Grattis alla DN-prenumeranter

"Debatten om söderhipsterns sexualitet leder i alla fall till nyttiga samtal". Detta är rubriken på en krönika i DN Kultur, Sveriges största morgontidning, och det är nu inte ett kåseri utan en text med seriöst uppsåt. Oh dear oh dear. 

En sak som är förbryllande är hur skribenter i rikstäckande tidningar inbillar sig att alla svenskar är omåttligt intresserade av vad som händer i skribentens eget bostadskvarter. Sanslöst. Om krönikan hade publicerats i en lokaltidningen, typ Södermalmsnytt, vore den ju bara tramsig, men nu blir den till ett uttryck för en beklämmande homogen kår av barnsligt mediefolk som inte förmår se längre än det som syns från det egna köksfönstret.

Bättre förr

Arla juni är studenttider. Ett flak med alkoholpåverkade ungdomar och untz untz-musik kör förbi på gatan. Det luktar öl lång väg. En vithårig parant dam stannar upp, hon kan väl vara runt de 80, våra blickar möts och hon säger resignerat "det var bättre förr". Jag svarar: "Även förr var det bättre förr". Se där ett ögonblick av samförstånd och förståelse över generationsgränserna!

Irritationen

Jesus menade som bekant att den som själv är utan skuld kastar första stenen. Det här ställer till det för mig. Det finns nämligen en hel del som jag vill kritisera, bara för att inse att jag själv omfattas av kritiken. Mycket irriterande.