Hipster-upprättelse!

På tisdagar sänds en serie på SVT som heter Girls. Den handlar vad jag förstår om unga hipsters i New York. Tydligen följs också varje avsnitt av en kvarts ”eftersnack” i studio. Herregud! Men okejdå, efter att hela hipster-kollektivet blev uthängt i Försvarsmaktens senaste reklamkampanj så är väl gruppen i stort behov av upprättelse, kan jag tänka. Frågan är om det är statstelevisionens uppgift att tillhandahålla arenan för detta? Nåväl. Det känns angeläget att framhålla att jag inte är fientligt inställd till hipsters - känner flera stycken! (även om många, lustigt nog, skulle förneka det) - och jag kanske skulle bli en själv om jag hade bättre anlag för skäggväxt (och för politiskt hyckleri, kunde jag lagt till om jag ville vara elak, vilket jag dock sällan vill).

Vän som säger "topp!" och körkort

Jag har ett problem. Det förhåller sig nämligen så att jag har en vän som nyligen chockade mig. Han sade "topp!" helt spontant och tillika utan tillstymmelse till ironi. Och jag har grubblat och grubblat över detta. Frågan är om det är oacceptablet ytligt att säga upp bekantskapen pga. detta? Men samtidigt, hur kan något bli som förut? Till saken hör att jag har en historia av att säga upp bekantskaper på besläktade grunder (folk som burit foppa-tofflor osv). Har funderat på terapi, eller liknande. Lär bli dyrt men jag är beredd att punga upp, för ska det här få sabba ännu en vänskap?! Dylik behandling handlar ju om att analysera sitt beteende och få någon slags sjukdomsinsikt. Men när jag försiktigt förde detta på tal var dock min vän helt oförstående till varför han skulle behöva gå till en psykolog. Även fast jag sa att jag pröjsar. Läget är alltså låst, för utan sjukdomsinsikt, hur kan jag bli garanterad att han inte säger sådana saker igen?

En annan sak är att det kanske borde införas något slags körkort för att få vistas i publika miljöer. Det som har framkallat dessa, måhända något radikala, tankar är dessa människor som prompt ska på tåget innan alla har hunnit ut. Alla som någon gång åkt tunnelbana eller tåg har säkerligen stött på detta ofantligt irriterande folkslag. Ibland hinner man ju knappt ut! Helvete! Varje gång det händer är det nära att jag hamnar i polisförhör. Men till polisen skulle jag säga det jag alltid säger i sådana lägen: "jag upprätthåller civilisationen"! 

8:e mars och "Public service"

Kalendern säger 8:e mars idag. Och det är internationella kvinnodagen. Mitt bidrag är att lista de jobbigaste, lamaste, mest förnumstiga och till intet förpliktigande uppdateringarna i samband med kvinnodagen som en man skulle kunna skriva i ett så kallat "socialt medium" i syfte att positionera sig som progressiv och solidarisk med kvinnor, även fast mannen ifråga antagligen har noll koll, topp 3 från 3:
3. "Firar gärna kvinnodagen men är så jävla arg bara över att den fortfarande behövs!!" 
2. "Ni firar kvinnodagen, jag kommer inte fira förrän alla är jämställda och kvinnodagen kan avskaffas!!" 
1. "Ni uppmärksammar kvinnodagen idag, själv tycker jag att vi borde kämpa för kvinnors rättigheter varje dag!!"

Och i eviga följetongen samhällets infantilisering har vi nu, som så ofta tycks det mig, hamnat på Sveriges Television, denna gång i deras nya fredagsunderhållning "Hela Sveriges Fredag". Jag tittar en stund. Upplever ett rent fysiskt obehag. Det var bland det mest bisarra jag sett. Hej och hopp och tjo och tjim och APPLÅDER!! Publiken utklädd, gula och blå med vikingahjälmar. Den måste vara drogad eller under vapenhot. Public service, mina damer och herrar! Ärligt talat, det här måste ju få ett slut.

Herr Nordström testar positivt tänkande

Testade den här nymodigheten med "positivt tänkande", och är naturligtvis mycket skeptisk. Jag skulle göra mig en kopp kaffe, men just som jag skulle hälla i kaffet i koppen tappade jag den i golvet, koppen alltså, och det sa pang och den gick sönder i fyra delar. Det var min bästa kaffekopp, ska tilläggas. Och då tänkte jag "men det var ju tur att det inte var något kaffe i koppen i alla fall". Resultatet var inte tillfredsställande. Ett perspektiv är att "positivt tänkande" utgör en förbrytelse mot vår natur; när saker går åt helvete, om det så bara är en kaffekopp, så ska man bli förbannad och lustfyllt fantisera om att en enorm asteroid dammar rakt in i jorden och gör slut på eländet. Min egen inställningen präglas emellertid mer av Aristoteles gyllene medelväg, och jag studerar koppen där på golvet i sina i fyra delar med någon slags småroad likgiltighet.

Upp till kamp!

Beträffande det trevliga facebook-eventet jag skrev om igår, "Du e en fitta din fitta", så ser jag nu att det ska hållas på Bokcafé Projektil, ett socialistisk bokcafé i Uppsala. Ja jävlar. Man kan ju inte annat än att beundra vänsterkidsens kampvilja! Det är klasskamp, könskamp, kamp kamp kamp för hela slanten och hela veckan lång! Säg att det är 20 pers. som är engagerade i ifrågavarande bokcafé, 1000 spänn på att det är uppdelat i åtminstone 5 olika underavdelningar, som naturligtvis inte kallas underavdelningar utan kampenheter, och man har säkert en detaljerad plan för hur fördelningen av ansvar och uppgifter ska se ut när samhället omstörtas för att grundläggande samhällsfunktioner ska upprätthållas och för att undvika kontrarevolution. Den unga radikalvänstern är i det avseendet mycket mogen och ansvarstagande. Vilka entreprenörer de skulle kunna bli om de kanaliserade sin politiska kampvilja i riktning mot modebloggande eller musik av typen Stureplans-house! 

När jag tänker efter så föredrar jag nog ändå att de fortsätter driva ideella socialistiska bokcaféer med namn som för tankarna till eldvapen och artilleri. 

Samhällets infantilisering, del 23891

Malmö stad har satsat på värdegrundsarbete och i detta syfte shoppat för 300.000 kronor. Vad? Karameller såklart. De är märkta med stadens värdeord: kreativitet, respekt och engagemang. Sydsvenskan skriver: "Tillsammans med februari månads löneavi fick Malmö stads anställda veta att arbetsgivaren tänker arbeta med smaksinnet när värdeorden ska spridas i organisationen." JAG BLIR GALEN!!!!

Tro mig, det kommer i framtiden att skrivas böcker och forskningsartiklar om hur vuxna människor i vår tid beter sig som barn.

Du e en fitta din fitta

Jag har blivit inbjuden till ett facebook-event som går under namnet "Du e en fitta din fitta". Arrangörerna tillhör tydligen en "kvinno- och transseparatistisk" organisation som kallar sig Skabbteatern, och som enligt egen utsago vill "slå ett slag för för att ha en öppen konflikt med antifeminister istället för att ägna sig åt meningslös konsensus. Vi är inte överens och kommer aldrig bli det". Håll i hatten! Denna sympatiska Skabbteater har också producerat nedanstående film som får sägas understryka det här med "öppen konflikt". Frågan är nu bara vad man ska ha på sig. Åh detta eviga dilemma! Ljusa chinos och klubblazer, eller den mer kulturkonservativa outfiten med tweedkavaj och pullover?! Svårt val. Tror det blir det sistnämnda, ändå, eftersom evenemanget har en kulturell prägel. Dessutom lär skyddsvästen se snyggare ut under en tröja.

För övrigt, låter inte avgrundsskriket alldeles i början av filmen som draken Katla i Bröderna Lejonhjärta? 

Och apropå alternativa politiska miljöer så var jag Kalmars nation i Upsalat nyligen. Enbart vegetarisk meny. Vinet var ekologiskt. Allt detta var nu ingen skräll: om Stockholms nation är (eller vill vara) Stureplan är Kalmars nation Hornstull eller Nytorget, och mycket riktigt satt det några studenter med revolutionär uppsyn vid bordet bakom och talade om regeringen Reinfeldt med stor skepsis. Men det mest förbryllande med kvällen var att en tjej bakom bardisken var så grön på jobbet att hon inte visste hur man blandade en GT. Alltså! Hennes kollega visade henne pedagogiskt: is i ett glas, gin, tonic - ja ändå upp, en bit lime, drinkpinne... Var jag med i dolda kameran??! Men efterrätterna var goda. Kan man vara vegetarian enbart med avseende på efterrätterna?

Pyjamasparty!

Varför har inte jag en pyjamas?! Det är oacceptabelt. Jag känner mig som ett djur, en huligan, en hedning. Alla civiliserade människor sover nämligen i pyjamas. Har t.ex. väldiga problem med att försonas med tanken på att HRH The Prince of Wales slumrar i blott sina kalsonger. Jag tilltalas särskilt av att den markerar skiftet mellan dag och natt. Att ikläda sig pyjamasen får härigenom en närmast ceremoniell karaktär, en rutin som strukturerar dygnet. Finns flera trevliga att köpa online från engelska Turnbull & Asser. Kostar dock 195 pund styck. Aj som fan! Inköp av pyjamas borde vara avdragsgillt.

Beach 2013 och roulette

Så vad ska man tro om beach 2013? Ska man chansa på att det kommer att regna hela sommaren som förra året, eller börja gå raska promenader med svängande armar i arla gryning och lägga om kosten i riktning mot rotfrukter och lättkeso? Alltså det här är ju rena rouletten! Allt på svart! Eller rött! Nej svart! Svart! Åh! Spännande!

Bakgrunden till hela problembilden är att jag förra sommarn, innan jag blev med blogg, blev föranledd att skriva detta på facebook, vilket gladde mig något oerhört:

Det regnar. Igen. Till alla er som kämpat på gym och stånkat och svettat och sett löjliga ut i era träningskläder inför "beach 2012" har jag bara en sak att säga: hahahahahahah!! Och snart är det höst.

Dagens samhällsproblem: konsultprosa

Ett hatobjekt som tillhör min absoluta favoriter är konsultprosa. Eller, i dessa tider av näthatsdebatt kanske jag ska kalla det irritationsobjekt istället. Alltnog. Konsultprosa företer faktiskt likheter med postmodern diskurs i så motto att man lätt får intryck av att något ska döljas. Om man inte tänkt färdigt, men ändå är angelägen om att det ska låta djupsinnigt, kan med fördel postmodernt språk begagnas. När det kommer till konsultprosa så tjänar den syftet att sminka över brist på substans; mycket diffusa idéer uppe bland molnen kan på det sättet framstå som uttryck för väl övertänkta strategier. 
   
Expressens ledarsida bjöd oss idag på ett utsökt smakprov härpå när de citerade en projektbeskrivning från ett statligt verk, håll nu i hatten ordentligt: "Att initiera ett långsiktigt hållbart innovativt tillväxtarbete byggt på en tydlig samverkan mellan näringsliv, ideell sektor, förvaltning och politik som påverkar kultur och attityder till utveckling och förändringsarbete genom samspel och samsyn." Frågor på det? Nej, tänkte väl det. Är ju glasklart.

En synnerligen näraliggande slutsats av detta citat är att ekonomer och konsulter av alla de slag borde få lära sig att använda ett vettigt språk, alternativt inte skriva överhuvudtaget (vilket kanske vore det allra bästa). Man kan laborera med en ordning där unga aspirerande konsulter på sina utbildningar tilldelas lätta elstötar när de råkar trilla in i alltför konsultifierade begreppsramar. Det här samhällsproblemet måste stävjas!

Kvällsklädnad

Det bästa med att ha gått på Fiskens hockeyskola, vilket jag gjorde när jag var yngre och odlade fåfänga drömmar om en karriär i rinken, är förutom ganska trevliga minnen att man fick en mycket bekväm och varm tjocktröja. Den är rutmönstrad i stora röda och blå rutor, har en dragkedja vid halsen och med skjorta under ser det inte helt oävet ut. På baksidan står det "Fiskens Hockeyskola - Best on ice!". Den passar utmärkt att ha på sig på de kvällar då man inte ska ägna sig åt läsning av klassikerna, då skjorta med dubbel manschett el .dyl. ovillkorligen påbjuds och något så världsligt som "bekvämlighet" under inga omständigheter är en relevant faktor att beakta.

Tveksamt hästköttsskämt, Houyhnhnms och samtidssuck

Det verkar ju finnas hästkött i allting numera, rapporter kommer dagligdags. Nu är tydligen Ikeas köttbullar inblandade också. Det är väl bara en tidsfråga innan spår av kusar upptäcks i Gevalias kaffe. Oväntat besök, onekligen. (haha där fick du till det Nordström! Roligt! Verkligen? Nja...). Själv uppskattar jag hästar, även om jag känner en vag oro för att hästarna intrigerar sinsemellan för att en dag ta över världen och förslava oss alla. Den som läst Jonathan Swifts Gulliver's Travels och bokens fjärde del, A Voyage to the Country of the Houyhnhnms, förstår precis vad jag talar om! Att denna historia skulle ge uttryck för Swifts tilltagande misantropi, som ibland görs gällande, kan emellertid ifrågasättas.

För övrigt, apropå litteratur, så har jag noterat att akademibokhandelns årliga bokrea omfattar 55 titlar i kategorin deckare, men blott 6 i kategorin lyrik. Bara av denna information skulle man kunna dra många slutsatser om vårt nuvarande samhälle. Om ordningen hade varit den omvända, är jag övertygad om att utvecklingen avseende politik, media, näringsliv osv. hade sett helt annorlunda ur. Till det bättre, ska tilläggas. Ett vuxet samtal mellan människor hade kunnat föras i offentligheten (vilket alltså inte är samma sak som att juridiskt "vuxna" människor samtalar), "coacher" och andra floskelmaskiner (karriälder!!) skulle utmönstras, en viss värdighet i uppträdande och tanke hade präglat medborgarna, och framträdande politiker och andra höga samhällsföreträdare hade inte sett sig nödgade att inta lekplatsens klätterställning för att "ställa sig in" hos massorna. Och, inte minst, politiska möten hade hållits på Operabaren!   

Himlafenomen i Uppsala

Senaste nytt från eko-redaktionen: Panik utbröt idag i Uppsala efter att ett spektakulärt himlafenomen uppenbarat sig. Det beskrevs av vittnen som något stort och gulfärgat, som gav ifrån sig ett starkt och kraftfullt ljus och alstrade värmesensationer. Inga personskador har rapporterats men däremot tomma hyllor i matbutikerna efter att folk börjat hamstra mat. Polisen har hela dagen haft en förstärkt bemanning i centrum för att upprätthålla ordningen och garantera att samhällets vitala funktioner fungerar. 

Maramö vs. Operabaren

Att politik av idag präglas av en så kallad medialisering är ju svårt att komma ifrån, vare sig man vill det eller inte (och det vill man ofta). Ett politiskt möte måste sålunda utformas så att det maximerar potentialen till fördelaktig press, vilket nuförti'n alltsomoftast betyder att vara hemma hos någon ute på vischan. 

Nu avlägger alliansen ett besök hos Annie Lööfs föräldrar (!) i Maramö, Småland. Tanken är naturligtvis att de ska upprepa succén från mötet i Högfors hos Maud Olofsson (där jag dock förmodar att de inte bodde i föräldrarnas gästrum). Jag är lite trött på det här, på alla "utspel" och "mediestrategier" och "fototillfällen". Personligen hade jag föredragit om partiledarna hade tagit en rejäl helkväll på Operabaren istället, det hade varit mer civiliserat. En avskild del av lokalen hade säkert kunnat ordnas åt sällskapet, varefter de under intag av svensk husmanskost och stärkande dryck kunde finputsa de förslag som antagligen har förberetts innan ändå.

Om jag vore högt uppsatt politiker skulle jag förlägga alla mina möten till Operabaren. Skulle bli dyrt i längden, dock. Risken för kontokortsskandal: betydande.

Livsvisdom i tvättstugan

Herr Nordström, bjud oss på lite av din livsvisdom en söndag som denna i mörka februari! "Okejrå, såhär: sudda alltid bort ditt namn på bokningslistan till tvättstugan direkt efter utnyttjad tvättid så att ingen kan spåra ett fullt luddfilter i torktumlaren eller annan misskötsel till just dig!" 

Detta var den första delen av vår nya följetong i tio delar: "herr Nordström - briljant eller patetisk?". Den är i sin tur en fristående fortsättning på succén ”herr Nordström - missförstått geni eller megalomani?” som gick i åtta delar 2010.