Vintertid och helst inga utemöbler i present

Snart är det dags att ställa om klockan till vintertid. Klockan tre i natt blir den plötsligt två. I syfte att underlätta för alla som inte kan komma ihåg huruvida klockan ska ställa fram eller tillbaka brukar man säga att det är som med utemöblerna; ut med allt på sommaren och in igen på vintern. Vi som är så lata att vi låter möblerna stå ute året runt kan dock inte riktigt relatera till detta, lika lite som när folk talar om det årliga julpyntet eftersom pepparkakan med glasyr redan hänger i köket. Apropå julen hoppas jag i vanlig ordning på ett minimum av presenter, men jag kom på att jag redan avhandlat min aversion mot presenter. Anonyma presenter i form av inbetalningar till bankkontot eller penninggåvor i brev kan jag emellertid ha överseende med. Bara så att ni vet.

Arkeologiska fynd och kontraktsbrott

Läser i tidningen att det gjorts arkeologiska fynd i Uppsala. Eftersom min gamla mobiltelefon ligger i skåpet hemma måste det vara någonting annat. Men vad?! En backslick-frisyr? Gamla Moderaterna? En företrädare för Svenska Kyrkan som trodde på Gud? För övrigt hade jag en fluga i lägenheten ganska nyligen, det är oacceptabelt. Om det nu ska vara mörkt och kallt och jävligt ska fan i mig insekterna bort! Det är det minsta man kan begära, och sammanhänger med vår "deal" med naturen här uppe i Norden; vi står ut med ljusbrist och depressioner och slipper i gengäld insekterna. Och så bryts kontraktet, bara sådär! Det är som med George och duvorna i Seinfeld.  

Tack, internetet!

Tack vare det fantastiska världsomspännande datornätverket "internet" som kopplar upp mig mot hela världen vet jag nu att världsrekordet i snigelsprint är 0,00990 km/h. Tack, internetet! Oj, bussen går om 78 år, måste dra!

Faktum är att den här sortens till synes helt oviktiga informationer har en omisskännelig charm över sig, och som jag är svag för. Det finns också uträkningar av olika slag som bär på existentiella dimensioner; t.ex. sannolikheten för att en apa som knattrar på måfå på en skrivmaskin ska kunna formulera en hel mening ur Shakespeare, t.ex. To be or not to be, that is the question, från Hamlets berömda monolog. Det tar några miljarder år av knapprande, och sannolikheten för att det sker vid en viss given tidpunkt motsvarar att en och samma person vinner högsta vinsten på lotto varje vecka i typ 100 år eller så, ja den är i alla händelser tämligen liten. Men om samma apa får tillräckligt med tid på sig kommer apan ifråga, som får förutsättas vara synnerligen road av att stampa på tangenterna, förr eller senare ha författat Shakespeares samlade verk. Och om universum är  oändligt står det någonstans en apa och skriver Shakespeares samlade. Varumärkesintrång!

Yes Minister

Partiledardebatt på SVT ikväll. Som vanligt lämnade slipsknutarna mycket i övrigt att önska. Flera av partiledarna skulle gynnas av att skippa slipsen helt. Ja det skulle tom. vara bättre om de hade den knuten som en bandana runt huvudet. Och som av en händelse börjar Axess-TV en reprisering av den engelska kultserien Yes Minister ikväll. Förvisso kongenialt.  

Inför kanelbullens dag + musik som det är omöjligt att lyssna på men där felet mycket väl kan vara att hänföra till mig själv

Jag läste en recension av artisten Veronica Maggios nya skiva, eller "platta" som man kan säga för extra effekt (oklar vilken), dock kan jag inte lyssna på henne. Omöjligt. Jag menar det, det går bara inte. Samma sak med han göteborgar'n. Hellström. Det är någonting i musiken som gör att jag blir väldigt orolig i sinnet. Och hemskt irriterad. Dock ska det inte uteslutas, tvärtom, att både Maggio och Hellström är bra, rent objektivt, och att felet ligger hos mig. Det har hänt förr. Om några timmar går startskottet för kanelbullens dag för övrigt. Jag har redan förberett mig genom att inte ha intagit fast föda på ett dygn. Tänk om hela universum egentligen bara är en liten del av en flinga pärlsocker på en kanelbulle! Tanken svindlar!

Blodtrycket...

Statligt förmynderi har förstört många i övrigt utmärkta kvällar, så också denna. Mår bra, livet är inte överdrivet jävligt osv. Läser detta. Ett statligt institut av något slag, och som forskat om cyklisters hjälmanvändning, önskar i en rapport se "initiativ för att svenskproducerad film bara ska visa cyklister med hjälm". Åh gud mitt blodtryck... Nu måste jag dricka hejdlösa mängder med starksprit. Igen. När jag har nyktrat till någon gång nästa vecka ska jag undersöka möjligheterna att erhålla skadestånd av statens för allt omänskligt lidande jag tvingats utstå. Alternativet är ju att gå under jord så man slipper konfronteras med institut som forskar om cyklisters hjälmanvändning, vars medarbetare själva vid något tillfälle verkar ha försummat att ha på sig hjälm, och det framstår som ganska lockande. Om jag inte bloggar här på några veckor bor jag antagligen under ett träd vid riksgränsen.

Nationalekonomer, Converse och sekter

Nationalekonomen Elisabeth Svantesson, ny arbetsmarknadsminister, anklagas för att vara med i en sekt. Det är emellertid inte det faktum att hon är ekonom som åsyftas, utan att hon är med i någon apart frikyrka i Örebro. Min egen erfarenhet av hjärntvättande "sekter" är tämligen begränsad, jag har t.ex. aldrig gått på internatskola, har aldrig fastnat för ritualen "fredagsmys" och äger inga Converse-skor. Dock så har jag en iPhone, och var under min ungdom medlem i ett politiskt ungdomsförbund, vilket gett mig viss inblick. Dessutom känner jag några Södermalms-hipsters och personer som gillar sport. Deras försök att locka över mig har hittills inte burit frukt, mycket pga. min eländiga skäggväxt vilket gör hipsterlivet svårt, samt min förkärlek för vuxen klädsel och dito uppträdande.

Estetiken i ett löddrat mansansikte + Hasselhoff

I kyrkovalet nyligen ställde alltså massa politruker upp under partinamn i bästa kommunalvalsstil och folk stod i led och röstade i bästa, ja, kommunalvalsstil. Jag är skeptisk. Jämför med valet av påve i den Katolska Kyrkan, med all förväntan och spänning och röken från skorstenen. Mycket estetiskt. Jag är svag för det estetiska, och orsaken till att jag ska gå över från rakapparat till hyvel är att jag tilltalas av hela konceptet och dess estetiska dimension, ni vet med lödder och allt. När jag är hemma i lägenheten prioriterar jag dock inte sällan bekvämlighet framför estetik, måste jag tillstå, vilket är anledningen till att jag ibland går runt i kortärmade skjortor.

När Frankfurter Allgemeine Zeitung, en i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse tung tysk kvalitetstidning av högsta internationella klass, beslöt att man skulle börja ha bilder (BILDER!!) på sin förstasida kom det in protester från oroade läsare som befarade förflackning och förfall. O tempora, o mores! Jag misstänker att det inte var samma personer som dansade till David Hasselhoff när han uppträdde i Berlin i blinkande skinnjacka. Men vad vet jag. I Sverige får man emellertid vara glad om det inte enbart är bilder i tidningarna.

Hur man märker att studenterna är tillbaka

[Varning! Följande blogginlägg kan upplevas som vulgärt av känsliga läsare] 

Det märks förvisso att studenterna åter intagit Upsalat; den ökade cykeltrafiken, tokroliga utstyrslar, matlådor och kaffetermosar, köer i bokhandeln, Converseskor. Men det märks ävenledes på den dramatiska ökningen av fenomenet "Walk-of-shame" under dygnets tidiga timmar. Tjejer och killar formligen ramlar ut ur stadens portar i gårdagens festoutfit, påtagligt generade. Mycket underhållande. Den nya generationen studenter förefaller vara sällsynt lösaktig. Man kanske skulle ta och efteranmäla sig till en grundkurs ändå. 

Jaja, jag vet, men kom inte och säg att jag inte varnade!

Ätmogen avokado, jojo!

Här går man och köper ett två-pack avokado som ska vara "ätmogen" enligt förpackningen. Extra dyrt såklart. Men inte fan var dom ätmogna. Det finns inget jobbigare än att äta en omogen avokado. Man får liksom trycka och gräva med skeden och bitarna hoppar upp i knäet på en. Asså jag blir så lack! Jag skulle säkert kunna gå tillbaka till affären och få kompensation, men vid sådana här tillfällen föredrar jag att sitta hemma och bli helt svart i blicken och fantisera om fruktansvärd hämnd mot hela mänskligheten. Inte ens djuren skulle slippa undan the wrath of herr Nordström. Och jag skulle skratta ett sånt där ondskefullt skratt ni vet, moohuhahahahaha! Nåväl. 

Nordstrom

Det finns en exklusiv varuhuskedja i Amerikat som heter "Nordstrom". Tyvärr har mina försök att härleda släktskap utfallit negativt hittills, vilket är tråkigt på många sätt. Det lär dock inte hindra mig från att hävda släktskap om jag befinner mig i utelivsmiljö i USA och ämnar kurtisera amerikanska damer.

Moderat nystart?!

Reinfeldt och Löfven debatterade precis i Aktuellt. Det kunde väl inte undgått någon att statsminister Reinfeldt har bytt slipsknut och nu kör en four-in-hand. Taktik pga. dåligt läge i opinionen? Jag gillart hursomhelst. Och Moderaterna som anklagas, även från sympatisörer, för att sakna energi, visioner och nytänkande! Att sedan Reinfeldt inte hunnit "växa in" i sin nya knut är en annan sak, det finns utrymme för förbättringar. Icke desto mindre: Valrörelsen har börjat!

Fett! nej coolt! nej fett, fett, nej coolt...

När jag var yngre var jag ett tag osäker på om det var "fett" man skulle säga eller om det var "coolt". Det varierade på ett sätt som var oberäkneligt. Något kunde vara "fett" ena stunden och så "coolt" nästa. Kaos! Så när rapparna i Kris-Kross hade sina jeans bak-och-fram på skivomslaget visste man ju inte om det var "fett" eller "coolt", och det skapade stora problem i det sociala umgänget. Det är lättare nu som vuxen eftersom Prince Charles slipsknutar kan beskrivas med valfritt superlativ - "utmärkta", "förträffliga", "enastående", "gudomliga" - utan att man behöver bekymra sig för om något uttryck för stunden råkar vara "inne" eller "ute".

PS. Tyvärr insåg jag inte lösningen på fett-eller-coolt-dilemmat, som ju var mitt framför näsan! Jag skulle naturligtvis kombinerat uttrycken och sagt "fett coolt", vilket antagligen skulle genererat många sociala pluspoäng och hög status, kanske tom. en flickvän.

Fåglarna attackerar, fäll upp paraplyet!

Såg på Hitchcocks "The Birds" igår och är nu misstänksam mot alla större ansamlingar av fåglar. Fåglar är inte att lita på, det är ett som är säkert. Det värsta fåglarna som släkte skulle kunna göra mot människosläktet är emellertid inte att anfalla oss med sina näbbar, eftersom vi antagligen skulle kunna ta till kemiska medel av något slag och vinna kriget; nej det värsta för oss skulle vara om fåglarna systematiskt och medvetet började bajsa på oss, dvs. försökte "pricka" oss med sin jävla vitgula gegga. Särskilt när vi var uppklädda för fest. Det vore hemskt irriterande, ja helt sjukt jobbigt faktiskt, men skulle samtidigt inte motivera massutrotning av pippis, så de skulle klara sig undan. Tänk att behöva gå med paraply jämt! Vad har statsmakten för plan i händelse av en sådan utveckling? Jag förväntar mig en utredning och blocköverskridande samarbete.

Men politikerna har väl annat att tänka på, kan man anta. Nu inför det stundande kyrkovalet måste partierna t.ex. fundera över vad fan dom har där att göra överhuvudtaget. Det lär ta ett tag att komma fram till, eftersom det här uppenbara med att man söker makt är svårt att kommunicera till väljarna på ett bra sätt.

Lågt, kungen

Hade helt missat att kungen nyligen uttryckt sig sarkastisk i en intervju med en representant för den svenska journalistkåren. Lågt, tycker jag. Att ge sig på en redan utsatt och marginaliserad grupp borde vår monark hålla sig för god för.