Förkylning vs. värdighet. Och God Jul!

Att vara förkyld är ett tillstånd som inte medger utrymme för ett övermått av värdighet. Bilden av en människa som snyter sig så att näsduken fladdrar över läppen för inte direkt tankarna till heroism och stordåd. Jag tänker mig att det måste vara nästan lika svårt att litterärt gestalta en rinnande näsa som en sexscen, där det sistnämnda är en erkänt svår genre. "Han tog beslutsamt fram sin näsduk, vit som snön under hans skor, och förde den målmedvetet mot näsan, röd och sårig...".

God Jul förresten, kanske kommer tillbaka innan nyår så önskar inte Gott Nytt År riktigt än.

Ta Ta

Det skrivs om en gris på bloggen

Läste en av systersönernas barnböcker häromdan. Närmare bestämt "Det är en gris på dagis", avsedd för barn i åldern 3-6, text Johanna Thydell och illustratör Charlotte Ramel, förlag Alfabeta (2012). Språket var stundtals frapperande. T.ex. när grisen fick höra att ett barn var sjukt, och grisen då tyckte synd om Ett barn. Fyndigt, och ett uttryck för ett lustfyllt förhållande till språket. Eller när grisen tvingades lämna dagiset och tänkte (har inte boken framför mig men erinrar mig vad det stod) "[...] hej då dagis, hej då barnen, hej då roligt". Det kan mycket väl vara så att ambitiösa barnböcker är mer givande för vuxna än det mesta som prånglas ut i kategorin vuxenlitteratur. Om jag skulle skriva en barnbok skulle den handla om four-in-hand-knuten Nils som blir mobbad av alla stora slipsknutar på tv4-sporten men som tar grundlig hämnd. 

SVT Debatt, nu som deltagare

Jag är en stor vän av power-naps, ehuru betoningen ofta tenderar att falla på nap och inte power, inte minst eftersom man får tillfälle att placera sin kropp i horisontalläge, kanske det bästa av lägen. Tidigare idag kände jag mig förtjänt av en power-nap, och drömde då en dröm. Jag deltog som debattdeltagare i SVT Debatt (nu hittar jag inte på!), ett program som jag annars inte omhuldar med någon större passion, och med den äran därtill! Jag var rapp, kunnig och självsäker, saklig men med perfekt tajmade instick av subtil och intelligent humor, jag "gick igenom rutan" så att säga. Jag riktigt mös eftersom jag insåg att jag skulle bli uppmärksammad nationellt efter denna så gedigna insats, där jag med ethos, pathos och logos i utmärkt förening nedgjorde mina debattmotståndare på bästa sändningstid. Jag blev uppriktigt besviken när jag vaknade och insåg att jag inte befann mig i en debattstudio utan i en säng. Vad som debatterades? Det minns jag inte. Men så är det inte heller vad som debatteras som är det viktiga i vår samtid utan att det debatteras, och inte kan man förvänta sig att mina flyktiga power-nap-drömmar ska vara autonoma och frikopplade från resten av samhället.

RIP, Gävlebocken, på återseende nästa år!

Jahapp, så har Gävlebocken mött sitt öde i år igen. Ingen skräll precis. Det verkligt anmärkningsvärda vore ju om bockfan fick vara ifred, i alla fall om det rörde sig om en längre sammanhängande tid.  Jag är fullständigt övertygad om att om Gävlebocken slapp undan ett antal år i rad, säg tio, så skulle de styrande i staden bli oroliga och i största hemlighet kontraktera några lokala busar för att genomföra ett attentat, allt i syfte att upprätthålla PR-effekten för staden. Och vem skulle kunna förebrå dem för detta? När jag hör ordet Gävle tänker iaf. jag först på just bocken, sen på ishockeylaget med spelartröjornas karakteristiska utseende och finns det inte något kaffe som kommer från Gävletrakten?     

Varför har inte Gandalf en bil?

Såg lite på filmen Sagan om ringen och konstaterar följande: det är högst besynnerligt att det aldrig sker någon teknologisk utveckling i den världen; nada, zip. Jag menar, svärd och pilbåge och 2500 år senare... svärd och pilbåge. Och trollkarlar som kan förvandla en människa till en kanin men som måste invänta en häst för att ta sig från A till B. Förbränningsmotor, någon? Vidare är modet exakt detsamma, ingen utveckling alls där heller. Och vad gör egentligen alla monster klockan sju en tisdag? Sitter i en håla och skriker för sig själva? Det lär ju t.ex. hända typ vart tusende år att det blir slagsmål och lite action för den där brinnande saken nere i gruvan 1:a filmen. Hur spenderar vederbörande resten av tiden? Lägger patiens?

Rasrisk i jul

Har ni tänkt på hur mycket det "rasas" nuförtiden? Det går ju inte en dag utan att folk "rasar" mot än det ena, än det andra. Märkligt, kan tyckas, emedan juletider borde uppmuntra helt andra stämningar bland massorna. Om folk inte var så förtvivlat upptagna med att rasa hela tiden skulle antagligen arbetsutbudet stiga dramatiskt. 1000 spänn på att Aftonbladet kort tid efter julafton kommer att skriva om att svenska folket rasar mot sina släktingar pga. dåliga julklappar. 

Dock, om man ska ägna sig åt lite mediekritik här, kan man fråga sig hur en viss reporter leder i bevis att det är ett "ras" i vardande. Är det mängden arga mail till redaktionen, anonyma källor bland folkmassor på stan, pulsmätare på ett representativt urval av befolkningen? Hur som helst önskar jag bara att folk kunde ha vett att "rasa" mot saker som faktiskt är ras-worthy, såsom rökförbud på krogen och stora slipsknutar. Men det är väl att hoppas på för mycket.

Andres Lokko räddar mig från firmorna!

Alltså, den här pop-vetaren Andres Lokko, jag vet inte riktigt. Det lutar åt att jag är skeptisk. Men idag har han varit bra eftersom jag genom hans försorg blivit upplyst om att jag med min Burberry-halsduk har gått runt och givit omvärlden intrycket av att jag är en fotbolls-huligan och med i en "firma". Jag äger ävenledes ett Burberry-skärp, vilket knappast gör saken bättre. Det är alltså därför som unga grabbar slår mig på käften helt oprovocerat titt som tätt. Jag tycke väl att det var ett lite märkligt beteende.

Jag kan emellertid med emfas dementera att jag skulle tillhöra en så kallad "firma". Faktum är att det krävs VM-slutspel, att Sverige spelar, betydande mängder berusningsmedel samt ett starkt socialt tryck från omgivningen för att undertecknad ska finna det mödan värt att titta på fotboll, eller "soccer" som det heter "over-there".

"Ingen panik alla på en gång!" Fy fan.

Ett uttryck som var hopplöst slitet redan innan den första celldelningen är "ingen panik - alla på en gång!", som brukar användas när t.ex. en folkmassa ska passera genom en liten utgång och förstoppning följaktligen uppstår. Alla som säger det verkar leva i föreställningen om att det är första gången i världshistorien det yttras och att det är helt extraordinärt roligt och fyndigt, och de har något närmast triumfatoriskt i rösten: "titta på mig, hörde ni vilken rolig och fyndig one-liner jag formulerade och som gjorde hela denna jobbiga situation med knuffar och trängsel till något vi alla kan skratta åt!" Men jag vill inte skratta, utan handgripligen tillrättavisa sådana personer, vilket jag dock aldrig gör eftersom jag är 1. lite konflikträdd, 2. dålig på att slåss, 3. medveten om att det inte är socialt accepterat i samhället att tillrättavisa barn vars låga ålder annars skulle kunna ha gjort att punkt 2 inte behövde utesluta tillgripandet av våld.

Uppeldad i bara mässingen!

EU-trakasserierna mot snuset som jag skrev om igår gör mig så uppeldad att jag skulle kunna gå ut i bara mässingen utan att frysa! Men eftersom jag är herr Nordström ska uttrycket "i bara mässingen" inte förstås som att jag skulle vara naken utan att jag skulle ha kortbyxor och en skjorta med enkel manschett. Ni som befinner er i luthagen i Uppsala behöver alltså inte oro er för att se något opassande på gatorna (ja förutom en man som bär kortbyxor i stadsmiljö då). Dessutom är det så kallt ute att det inte skulle finnas något att se och ta anstöt av ändå. 

Ja det var allt jag hade att säga. Annars då?

Snus-trakasserier och sittberoende

Inte ens min motvilja mot foppa-tofflan kan trumfa min motvilja mot förmynderi och paternalism! När jag konfronteras med dylikt är min initiala reaktion att göra exakta motsatsen av ren trots. Jag blir alltså ett barn igen. Om EU fortsätter att terrorisera det svenska snuset kommer jag följaktligen börja sympati-snusa, även om jag egentligen inte är någon större vän av snus, alltsedan mitt första möte med detta s.k. "njutningsmedel" utvecklade sig till ett fiasko av stora mått (jag blev yr i huvudet och middagen kom upp och det var obehagligt i största allmänhet). Om jag ska vara ärlig så tror jag att klåfingrighet och förmynderi har en större negativ inverkan på min hälsa än en aldrig så stor konsumtion av tobak. Oraklet i Delfi sa att jag kommer "trilla av pinn" (oraklets ordval!) år 2065 av en hjärtattack som en direkt följd av att det detta år kommer att införas ett förbud mot bekväma stolar av hälsoskäl.

I en inte alltför avlägsen framtid...

"Klockan är tolv och det här är lunch-ekot: Polisen i Malmö har beslagtagit över åtta ton specialutformade sittkuddar och dynor i vad som beskrivs som det största tillslaget hittills efter att Supermega-EU år 2065 beslöt att förbjuda bekväma stolar i syfte att komma åt det grasserade så kallade "sittberoendet" som bredde ut sig bland invånarna. Polisen misstänker att varorna har smugglas in från öst för att användas för att "bekvämliggöra" de standardiserade stolar som är obligatoriska i medlemsländerna, åtgärder som faller inom ramen för förbudet. Folkhälsoministern är mycket nöjd och säger till Ekot att 'vi måste göra allt i vår makt för att stoppa folk som profiterar på människors beroende av att sitta ner'."

God Jul önskar Håkan Juholt och foppa-tofflepoesi

Håkan Juholt siktar på en ny mandatperiod. "Pension är inget alternativ. Jag är full av kraft, energi och har en stark ideologisk övertygelse", säger han i en intervju i Östran. Låter mycket lovande! Det kan mycket väl vara så att den bästa julklappen kom tidigt i år.

I dagens DN Kultur noterar jag för övrigt att Göran Greider, ni vet han som låter som om han befinner sig i en svärm av insikter när han talar, har varit på Socialistiskt forum och känt sig föranledd att skriva en dikt om alla sina omtumlande socialistiska upplevelser, vilken DN Kultur i sin tur känt sig föranledd att publicera. Jag är generellt skeptisk till poesi i politikens tjänst. Blir ofta styltigt och primitivt rent estetiskt. Inte sällan ofrivilligt komiskt därtill. Läser då nästan hellre en dikt tillägnad foppa-tofflan. "Du toffla, av foppas stam, så ömt du omsluter foten / i din färgstarka rustning / i lufthålen kan jag andas / och du ser mig och min utsatthet / mitt behov av bekvämlighet, du dömer inte / du säger: ta på mig och skäms inte, låt snobbarnas blickar rinna av dig som vatten / och mina felsteg en smäktande sommarmorgon / parerar du genom din breda konstruktion / och låter mig ana hur gräset kittlar dina sulor / av gummi".

Herr Nordströms julpynt!

Dags för julpyntet hemma hos herr Nordström! Sätter på klassisk musik. Dricker något starkt för att komma i den rätta stämningen. Går in i köket. Ser att pepparkakan med snöre och glasyr hänger kvar sen förra året. Klart.

Rödfrusna näsor och julmusik

Nu är tiden kommen för rödfrusna näsor och det långfinger åt "beach-säsongen" som juletider innebär, men också för dålig musik. De flesta julsånger förefaller mig vara ett spratt signerat den fallne ängeln, och ägnat att göra oss irriterade i en tid då vi borde fokusera all vår energi på att lyfta BNP det sista kvartalet genom att köpa saker i stora mängder i stora varuhus. Ett lömsk uttänkt trick, alltså, för att avleda oss från Den Rätta Vägen. Men så har djävulen alltid varit socialt missanpassad också.

Den värsta i sitt slag måste nog vara låten "Juligen" av de svenska mellanmjölkshiphopparna Just D. Den spelas konstant på radio. Den är så irriterande att det inte ens kan vara hin onde som ligger bakom utan hans ännu ondskefullare kusin. Jag talar såklart om Statliga Folkhälsoinstitutet. Jag är för övrigt mycket tveksam till om det faller inom ramen för myndigheters uppgifter att producera enerverande julsånger. Min uppmaning till svenska folket är att hålla sig borta från kommersiell radio helt och hållet. Det är klassiskt som gäller i juletider, Bach och Händel m.fl. Och inte minst, Jussi Björling. Oooooo heeeeeeeeeeeeellgaa naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaattt!! 

    

Tankar i arla december

* Alltså det här med att Financial Times weekend-bilaga heter "How to spend it". Kongenialt. De första tio sidorna eller så består av idel klockannonser. Eller armbandsur, som väl är en mer adekvat benämning. Jag har ringat in allt i bilagan som jag är intresserad av med röd tuschpenna, och skickat in den till tomten. Om blocket.se efter jul kommer vara fullt av exklusiva urverk och stora lustyachter till försäljning, vet ni att tomten hörsammat mig. 

* När man åker tåg vill man ju sitta i lugn och ro och läsa kulturkonservativa magasin, varför man man blir irriterad när det i närheten sitter en person som talar högt i sin mobiltelefon. Ibland kan man dock få höra roliga saker. En ung tjej häromdagen satt och talade med sin kompis om hur jobbigt det var när pojkvännens killkompisar var hemma hos honom, vilket tydligen hände alltför ofta, när hon egentligen var ute efter kvalitetstid med föremålet för sitt hjärtas längtan. "Dom sitter typ och dricker öl och sparkar bollar på varandra", sa hon bland annat. Se där en pregnant sammanfattning av den manliga gemenskapen! 

* Igår fick jag mycket påtagligt uppleva att det var kallt, och därmed halt, utomhus. Jag gjorde nämligen en sådan där praktvurpa där man är i luften så länge att man hinner deklarera (det är faktiskt inte en så stor överdrift som man kan tro eftersom det numera går att deklarera vis sms). Hela jag blev vit av snö. Det må vara hänt. Det må också vara hänt att det skedde bredvid ett rödljus och att det just då stod en bil och väntade på grönt. Men är det inte typiskt, säg, att det i bilen satt fyra fagra fröknar, som alla började skratta med den största hjärtlighet när de märkte att jag inte hade slagit ihjäl mig.     

Sinep nepsi spien (latin för "ingen att lita på")

Följande är faktiskt en ganska rolig inledning på en text, signerad Jonas Thente, litteraturkritiker i Dagens Nyheter. 

Jag har alltid haft roligt åt uttrycket ”att tro sina öron” eftersom det antyder att våra anatomiska delar är helt fristående från hjärnan och medvetet kan ljuga och hånflina. Så vitt jag vet är det bara penis som besitter de egenskaperna.