Det skrivs om en gris på bloggen

Läste en av systersönernas barnböcker häromdan. Närmare bestämt "Det är en gris på dagis", avsedd för barn i åldern 3-6, text Johanna Thydell och illustratör Charlotte Ramel, förlag Alfabeta (2012). Språket var stundtals frapperande. T.ex. när grisen fick höra att ett barn var sjukt, och grisen då tyckte synd om Ett barn. Fyndigt, och ett uttryck för ett lustfyllt förhållande till språket. Eller när grisen tvingades lämna dagiset och tänkte (har inte boken framför mig men erinrar mig vad det stod) "[...] hej då dagis, hej då barnen, hej då roligt". Det kan mycket väl vara så att ambitiösa barnböcker är mer givande för vuxna än det mesta som prånglas ut i kategorin vuxenlitteratur. Om jag skulle skriva en barnbok skulle den handla om four-in-hand-knuten Nils som blir mobbad av alla stora slipsknutar på tv4-sporten men som tar grundlig hämnd.