Kritisk granskning av MP = tråkigare politik. Och va inte så jävla positiv!

Det har blossat upp en debatt, som det gör så ofta nuförti'n, som handlar om huruvida Miljöpartiet blir positivt särbehandlat av svensk massmedia. Och nog är en sådan misstanke inte helt uppåt väggarna tokig mot bakgrund av att andelen journalister som röstar MP är i paritet med andelen pärlhalsbandstanter vid charkdisken i Östermalmshallen som röstar borgerligt. Själv ser jag gärna en kritisk granskning, av såväl den svenska journalistkåren som Miljöpartiet, men jag har en reservation. I händelse av att MP underkastas en inte fullt lika storögd mediebevakning finns ju risken att partiet skulle ta sig i kragen och sluta förse oss med festliga förslag, som t.ex. att det svenska försvaret bör ersättas med ett "icke-våldsförsvar" som skulle möta eventuella angripare med ett missnöjt kroppsspråk istället för en massa hemsk och livsfarlig ammunition. Och en sådan utveckling skulle göra svensk politik avsevärt tråkigare. 

Promenerade för övrigt i en park häromdan. Det var mörk och luften frisk och vederkvickande. Himlen stjärnbeströdd. Jag såg så en lång och slank individ i mörka kläder stå böjd över vad som jag antog vara en kortare person i vad jag antog vara en lång kyss. Men så fint! Vilket vårtecken! Det visade det emellertid vara en överserverad kille som böjde sig framåt för att spy, och som antagligen inte skulle komma i närheten av att kyssa någon alls den kvällen. Den något nedslående sensmoralen är väl att det inte alltid är som det ser ut att vara, utan sämre. Man ska inte vara så jävla positiv.