SVT räddar dagen

Idag är det långfredag. På denna dag ska man ha tråkigt och, om möjligt, lida lite. Betänk att det fram till 1969 var förbjudet för nöjesetablissemang att ha öppet på långfredagen! I syfte att ha tråkigt och lida tänkte jag först bläddra lite planlöst i min gamla kursbok i skatterätt, men kom sedan på att Sveriges Televisions nya underhållningssatsning, Hela Sveriges fredag, faktiskt finns på SVT Play.

Tveksamt påskfirande, vår och tveksam yrkeskår

Jag börjar bli allt mer tveksam till mitt påskfirande som består i att steka några extra ägg på morgonen. Det känns inte så genuint. Men det harmonierar förvisso med min julprydnad som består i en papparkaka med snöre och glasyr som hängder på en krok i köket året om.

För övrigt läste jag i tidningen att våren är inställd och att det ska vara kallt hela April. Den här vintern känns som den längsta i mitt liv, den tar ju aldrig slut. Lägg ner, vinterjävel, ingen vill ha dig här!

En annan irriterande företeelse, nästan lika jobbig som kylan, är svenska journalister. Framför allt den här omåttligt navelskådande journalistiken som man ofta snubblar över nuförti'n, där en mediemänniska i rikstäckande media skriver om vad andra mediemänniskor har skrivit på twitter angående vad en annan mediemänniska skrev i en artikel, som i sin tur uppehöll sig vid vad mediemänniskor tyckte om en annan text om mediemänniskor. För egen del är jag mycket tveksam till om det vårt land behöver är fler analyser av hur analyserna av debatter om debatter ser ut på sociala medier. Inte konstigt att journalistkåren i förtroendemätningar bland allmänheten befinner sig nere bland försäljare av begagnade bilar och kommunpampar i Göteborgstrakten. 

Festivaler, internationella relationer och Nöjesguiden

Läser i pressen om att en musikfestival kanske ska flytta. Närmare Stockholm!! *gör korstecknet över bröstet* Mitt intresse för "festivaler" är förvisso tämligen begränsat, men nu blev jag nervös. Bakgrunden är att tonåringar gör mig orolig, och onyktra tonåringar än mer så, och tonåringar i grupp med folköl och converse och suspekt musiksmak, ja då börjar det osa katt på allvar! De enda läger ungdomar borde få skickas på är konfirmations- och scoutläger, samt språkresor. Det sistnämnda har ju den fördelen att det är andra länder som får ta smällen av färgglada shotsbrickor och dålig alkoholvana. Detta skulle rent av kunna användas i den internationella politiken, kan man tänka. Länder som obstruerar i förhandlingar kan få en liten hint om att det kommer att medföra att den svenska staten avser att börja subventionera språkresor till just deras land. I värsta fall kan vi hota med att förlägga musikfestivaler dit. I teorin skulle vi kunna hota med att sponsra etableringen i berörda stater av en utländsk edition av Nöjesguiden också, komplett med den svenska förlagans alla modebloggande socialister med intellektuella pretentioner, men risken är att det skulle tolkas som en ren krigshandling - Acts of War! - och med tanke på att Försvarsmaktens förmågor är ansträngda efter reklamkriget med hipster-kollektivet på Södermalmsfronten framstår inte det som något som ligger i rikets intresse.

För övrigt såg jag en ekorre idag. Ekorrar har jag lite svårt för dock, opålitliga.

Ludwig van!

Ludwig van Beethoven (1770-1827) var i sanning en mästare, ett geni. Flera av hans verk besitter den sällsynta förmågan att liksom stanna tiden och höja sig ovan sinnevärlden. Han komponerade nio symfonier, och i stort sett alla är otroligt bra. Jag har särskilt fastnat för nummer 2, 6, 7 och (såklart!) 9. 

Här är 6:an, estetisk kontemplation när den är som bäst.

En idé för ökad livskvalitet

Det är ju himlans roligt att hitta en femhundring i ett klädesplagg som man inte har använt på länge. Man har kanske varit ute på krogen, haft pengar i innerfickan på kavajen, och sedan hängt undan den i garderoben. Men när man sedan hittar kosingen går det verkligen att ta på tillfredställelsen. En idé är att gå till banken eller bankomaten och ta ut massa stora sedlar, dricka sig mycket onykter, och sedan stappla runt i lägenheten och placera ut pengarna. I en byxficka, i en bok, i en wook-kastrull som man sällan använder, etc. Minnesluckan från absinten har förhoppningsvis på ett effektivt sätt raderat ut minnet av var man la ut dem. Sen kommer man ha mängder med trevliga överraskningar framför sig, i flera år! 

Den här idén har emellertid en svaghet: man skulle givetvis inte kunna avhålla sig från att vända upp och ner på lägenheten eftersom man har halva sitt sparkonto utspritt. Och det förtar ju lite av nöjet, tänker jag.

En källa till glädje

En sak som jag är mycket glad och nöjd över, är att jag inte är född i en tid där man var tvungen att jaga och döda sin egen föda. Det hade jag aldrig orkat med. Jag menar, ibland känns det ju som ett oöverstigligt hinder att bara ta sig ner till ICA. Ytterligare ett skäl för nöjdhet: när folk levde i grottor tänker jag mig att det var av nöden att inte ha tummen mitt i handen. Att behärska alla sorts slöjd gav säkert pluspoäng i grottpopulationen, och uppvisade färdigheter på detta område gav nog lika säkert stora fördelar när det gällde att kurtisera grottdamer. Och jag som spenderade hela högstadiets träslöjd med att tillverka smörknivar...

Arenanamn

Det var tydligen bollsport på Friends Arena i Solna igår. SVEERRRJJJEEEEÄÄÄÄ ropade säkert publiken upprepade gånger, men förgäves för något mål från våra blågula gossar blev det då inte. Men namnet på arenan ifråga kan verkligen ifrågasättas. Friends Arena. Låter lite löjligt i mina öron. Arenor avsedda för hopp och lek (aka. sport) bör ha värdiga namn. Tre bra namn:

1. Johanneshovs isstadion, i folkmun Hovet. Motivering: Behövs inte mer än så.

2. Stockholms stadion. Motivering: Se ovan punkt 1.

3. Kempehallen i Örnsjöldsvik. Motivering: Återknyter till lokalt idiom, och att en arena avsedd för ishockey kallas för "hallen" är helt i sin ordning.

Skräckexempel: "Cloetta Center" i Linköping. Nej nej nej! En anläggning döpt efter chokladgodis... Att namnet har en dubbel betydelse då "Center" också anspelar på ett av företagets godismärken beveker mig icke!

Jönssonligan på piano, hipsterpizza och nattväktarstat

Vissa filmer ser man gärna en gång, men inte fler. Vissa filmer bör man gärna se flera gånger för att få ett grepp om dem, här märks filmer med höga konstnärliga ambitioner (praktexempel: Tarkovskijs Spegeln). Men de flesta filmer ser man gärna inte alls. Det finns emellertid några som har en förmåga att överleva i den bemärkelsen att det går att se om dem gång på gång. I denna kategori märks t.ex. tidiga James Bond (praktexempel: Thunderball, 1965) och tidiga Jönssonligan. De erbjuder någon sorts motståndslös underhållning, och har ett enastående inbyggt skydd mot förslitningsskador. Apropå Jönssonligan kan jag spela signaturmelodin på piano. Det är min största, och tyvärr enda, musikaliska framgång jag kan uppvisa. Ja frånsett då att jag under mellanstadiet fick ansvara för tomtens replik "vill du inte Rudolf säg, med din mule lysa mig" när vi sjöng Rudolf med röda mulen under klassens luciatåg. 

För övrigt kan jag berätta lite om det träningsvärk som jag har erfarit efter att ha spelat ishockey-turnering tidigare i veckan. Låt mig sammanfatta det på följande sätt: jag övervägde förtidspension. Men nog var det roligt att stå på isen igen, det var dock halare än vad jag minns. Dagen efter socialiserade jag lite med hipster-Nils. I hans innerstads-kvarter får man sallad på sin kebabpizza. Förbenade miljöpartister!

För övrigt nummer 2; det är ofta festligt att läsa texter av vänsterskribenter emedan många har en tendens att - hur ska man uttrycka det - ta ut svängarna på ett sätt som ger upphov till viss muntration. Idag läser jag att vi svenskar lever i en liberal "nattväktarstat". Det var som fan. Det hade nämligen helt gått mig förbi. Ursäkta mig, får man lust att inflika även fast man såklart inte vill skapa dålig stämning på deras kulturredaktioner, sist jag kollade var statens uppgifter inte begränsade till att enbart upprätthålla våldsmonopolet, och jag tror att en vanlig löntagares lönespecifikation kraftigt skulle protestera mot ett påstående om att vårt skattetryck ligger på 3 procent av BNP.

glada gula gubbar

Jag är skeptisk till att en :) automatiskt förvandlas till en sån där glad gubbe i olika sammanhang, t.ex. på facebook. Jag tycker att det ser löjligt ut.

Och ni noterar väl allitterationen i rubriken! 

Tack för det, SVT!

Ikväll klockan 22:45, ja typ nu, sänds dokumentärserien Gravid i höga klackar på SVT 1 (det föregås av SVT Debatt, ironiskt nog, detta samhällsprogrammens flaggskepp). Jag citerar från programbeskrivningen: "Graviditetskonsulten Rosie Pope jobbar med rika blivande mödrar på Upper East Side Manhattan. Hon löser frågor som varumärkesbyggande kring bebisar och insikten att man inte kan köpa sig fri från den biologiska processen att föda barn." Graviditetskonsult, minsann. Jag tror jag dör. Tack för det, SVT! #publicservice

Udda facebook-events

På senare tid har jag blivit inbjuden till några - ja man kan väl säga något udda - events på facebook. Sist det begav sig handlade det om militant kvinno- och transseparatistisk radikalfeminism, och nu är det dags för Kommunistiska Studiegruppen i Uppsala, KSG, som har vänligheten att anordna en "föreläsning och diskussion om kamrat Lenin, Leninismen och den Stora Socialistiska Oktoberrevolutionen". Men jag är inte så petig i dessa avseenden, finns det sprit är jag där! Och kommunister dricker väl mycket vodka? Tar jag med mig lite vit torr vermouth kan jag sitta där och inmundiga vodka martinis medan jag lyssnar på agitationen mot borgarna. Utmärkt. Jag måste dock ta reda på om de har för ändamålet adekvata glas, samt om det kommer finnas tillgång till is. Och jag tror jag struntar i slipsen.

Szymborska!

Den polska poeten och nobelpristagaren Wisława Szymborska, som gick bort förra året, uppskattar jag mycket. Har just läst hennes senaste på svenska utgivna diktsamling, Här, i översättning av Anders Bodegård, och blir som vanligt fängslad.

VERMEER

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum,
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.

"Vanliga" människor är skrämmande!

Igår var några folkhälsoivrare ute och föreslog totalförbud mot röktobak på en debattsida. Inga konstigheter där, folkhälsofantaster brukar vara galna. Det som gör mig mer beklämd är hur en del "vanliga" människor förhåller sig till den övergripande frågan om kriminalisering. För i vanlig ordning intervjuas "folk på gatan" och ombeds lämna sina åsikter i ärendet. "Folk på gatan" ombeds lämna sina åsikter i alla ärenden nuförtiden. Och en vanligt förekommande attityd när det gäller just förbudsfrågor är denna: jag använder inte [insert valfri substans] själv och jag gillar det inte - så jag är jättepositiv till förbud! Det här är ju neandertalarens moraliska utgångspunkt! Jag gillar inte X, ergo: förbjud skiten! Hur kan folk förhålla sig på ett så lättvindigt sätt till kriminalisering, statens mest ingripande åtgärd? Mycket skrämmande. Men så är också "folk på gatan" mycket skrämmande. Det är nästan så att man vill förbjuda folk på gator.

Hipster-upprättelse!

På tisdagar sänds en serie på SVT som heter Girls. Den handlar vad jag förstår om unga hipsters i New York. Tydligen följs också varje avsnitt av en kvarts ”eftersnack” i studio. Herregud! Men okejdå, efter att hela hipster-kollektivet blev uthängt i Försvarsmaktens senaste reklamkampanj så är väl gruppen i stort behov av upprättelse, kan jag tänka. Frågan är om det är statstelevisionens uppgift att tillhandahålla arenan för detta? Nåväl. Det känns angeläget att framhålla att jag inte är fientligt inställd till hipsters - känner flera stycken! (även om många, lustigt nog, skulle förneka det) - och jag kanske skulle bli en själv om jag hade bättre anlag för skäggväxt (och för politiskt hyckleri, kunde jag lagt till om jag ville vara elak, vilket jag dock sällan vill).

Vän som säger "topp!" och körkort

Jag har ett problem. Det förhåller sig nämligen så att jag har en vän som nyligen chockade mig. Han sade "topp!" helt spontant och tillika utan tillstymmelse till ironi. Och jag har grubblat och grubblat över detta. Frågan är om det är oacceptablet ytligt att säga upp bekantskapen pga. detta? Men samtidigt, hur kan något bli som förut? Till saken hör att jag har en historia av att säga upp bekantskaper på besläktade grunder (folk som burit foppa-tofflor osv). Har funderat på terapi, eller liknande. Lär bli dyrt men jag är beredd att punga upp, för ska det här få sabba ännu en vänskap?! Dylik behandling handlar ju om att analysera sitt beteende och få någon slags sjukdomsinsikt. Men när jag försiktigt förde detta på tal var dock min vän helt oförstående till varför han skulle behöva gå till en psykolog. Även fast jag sa att jag pröjsar. Läget är alltså låst, för utan sjukdomsinsikt, hur kan jag bli garanterad att han inte säger sådana saker igen?

En annan sak är att det kanske borde införas något slags körkort för att få vistas i publika miljöer. Det som har framkallat dessa, måhända något radikala, tankar är dessa människor som prompt ska på tåget innan alla har hunnit ut. Alla som någon gång åkt tunnelbana eller tåg har säkerligen stött på detta ofantligt irriterande folkslag. Ibland hinner man ju knappt ut! Helvete! Varje gång det händer är det nära att jag hamnar i polisförhör. Men till polisen skulle jag säga det jag alltid säger i sådana lägen: "jag upprätthåller civilisationen"! 

8:e mars och "Public service"

Kalendern säger 8:e mars idag. Och det är internationella kvinnodagen. Mitt bidrag är att lista de jobbigaste, lamaste, mest förnumstiga och till intet förpliktigande uppdateringarna i samband med kvinnodagen som en man skulle kunna skriva i ett så kallat "socialt medium" i syfte att positionera sig som progressiv och solidarisk med kvinnor, även fast mannen ifråga antagligen har noll koll, topp 3 från 3:
3. "Firar gärna kvinnodagen men är så jävla arg bara över att den fortfarande behövs!!" 
2. "Ni firar kvinnodagen, jag kommer inte fira förrän alla är jämställda och kvinnodagen kan avskaffas!!" 
1. "Ni uppmärksammar kvinnodagen idag, själv tycker jag att vi borde kämpa för kvinnors rättigheter varje dag!!"

Och i eviga följetongen samhällets infantilisering har vi nu, som så ofta tycks det mig, hamnat på Sveriges Television, denna gång i deras nya fredagsunderhållning "Hela Sveriges Fredag". Jag tittar en stund. Upplever ett rent fysiskt obehag. Det var bland det mest bisarra jag sett. Hej och hopp och tjo och tjim och APPLÅDER!! Publiken utklädd, gula och blå med vikingahjälmar. Den måste vara drogad eller under vapenhot. Public service, mina damer och herrar! Ärligt talat, det här måste ju få ett slut.

Herr Nordström testar positivt tänkande

Testade den här nymodigheten med "positivt tänkande", och är naturligtvis mycket skeptisk. Jag skulle göra mig en kopp kaffe, men just som jag skulle hälla i kaffet i koppen tappade jag den i golvet, koppen alltså, och det sa pang och den gick sönder i fyra delar. Det var min bästa kaffekopp, ska tilläggas. Och då tänkte jag "men det var ju tur att det inte var något kaffe i koppen i alla fall". Resultatet var inte tillfredsställande. Ett perspektiv är att "positivt tänkande" utgör en förbrytelse mot vår natur; när saker går åt helvete, om det så bara är en kaffekopp, så ska man bli förbannad och lustfyllt fantisera om att en enorm asteroid dammar rakt in i jorden och gör slut på eländet. Min egen inställningen präglas emellertid mer av Aristoteles gyllene medelväg, och jag studerar koppen där på golvet i sina i fyra delar med någon slags småroad likgiltighet.

Upp till kamp!

Beträffande det trevliga facebook-eventet jag skrev om igår, "Du e en fitta din fitta", så ser jag nu att det ska hållas på Bokcafé Projektil, ett socialistisk bokcafé i Uppsala. Ja jävlar. Man kan ju inte annat än att beundra vänsterkidsens kampvilja! Det är klasskamp, könskamp, kamp kamp kamp för hela slanten och hela veckan lång! Säg att det är 20 pers. som är engagerade i ifrågavarande bokcafé, 1000 spänn på att det är uppdelat i åtminstone 5 olika underavdelningar, som naturligtvis inte kallas underavdelningar utan kampenheter, och man har säkert en detaljerad plan för hur fördelningen av ansvar och uppgifter ska se ut när samhället omstörtas för att grundläggande samhällsfunktioner ska upprätthållas och för att undvika kontrarevolution. Den unga radikalvänstern är i det avseendet mycket mogen och ansvarstagande. Vilka entreprenörer de skulle kunna bli om de kanaliserade sin politiska kampvilja i riktning mot modebloggande eller musik av typen Stureplans-house! 

När jag tänker efter så föredrar jag nog ändå att de fortsätter driva ideella socialistiska bokcaféer med namn som för tankarna till eldvapen och artilleri. 

Samhällets infantilisering, del 23891

Malmö stad har satsat på värdegrundsarbete och i detta syfte shoppat för 300.000 kronor. Vad? Karameller såklart. De är märkta med stadens värdeord: kreativitet, respekt och engagemang. Sydsvenskan skriver: "Tillsammans med februari månads löneavi fick Malmö stads anställda veta att arbetsgivaren tänker arbeta med smaksinnet när värdeorden ska spridas i organisationen." JAG BLIR GALEN!!!!

Tro mig, det kommer i framtiden att skrivas böcker och forskningsartiklar om hur vuxna människor i vår tid beter sig som barn.

Du e en fitta din fitta

Jag har blivit inbjuden till ett facebook-event som går under namnet "Du e en fitta din fitta". Arrangörerna tillhör tydligen en "kvinno- och transseparatistisk" organisation som kallar sig Skabbteatern, och som enligt egen utsago vill "slå ett slag för för att ha en öppen konflikt med antifeminister istället för att ägna sig åt meningslös konsensus. Vi är inte överens och kommer aldrig bli det". Håll i hatten! Denna sympatiska Skabbteater har också producerat nedanstående film som får sägas understryka det här med "öppen konflikt". Frågan är nu bara vad man ska ha på sig. Åh detta eviga dilemma! Ljusa chinos och klubblazer, eller den mer kulturkonservativa outfiten med tweedkavaj och pullover?! Svårt val. Tror det blir det sistnämnda, ändå, eftersom evenemanget har en kulturell prägel. Dessutom lär skyddsvästen se snyggare ut under en tröja.

För övrigt, låter inte avgrundsskriket alldeles i början av filmen som draken Katla i Bröderna Lejonhjärta? 

Och apropå alternativa politiska miljöer så var jag Kalmars nation i Upsalat nyligen. Enbart vegetarisk meny. Vinet var ekologiskt. Allt detta var nu ingen skräll: om Stockholms nation är (eller vill vara) Stureplan är Kalmars nation Hornstull eller Nytorget, och mycket riktigt satt det några studenter med revolutionär uppsyn vid bordet bakom och talade om regeringen Reinfeldt med stor skepsis. Men det mest förbryllande med kvällen var att en tjej bakom bardisken var så grön på jobbet att hon inte visste hur man blandade en GT. Alltså! Hennes kollega visade henne pedagogiskt: is i ett glas, gin, tonic - ja ändå upp, en bit lime, drinkpinne... Var jag med i dolda kameran??! Men efterrätterna var goda. Kan man vara vegetarian enbart med avseende på efterrätterna?

Pyjamasparty!

Varför har inte jag en pyjamas?! Det är oacceptabelt. Jag känner mig som ett djur, en huligan, en hedning. Alla civiliserade människor sover nämligen i pyjamas. Har t.ex. väldiga problem med att försonas med tanken på att HRH The Prince of Wales slumrar i blott sina kalsonger. Jag tilltalas särskilt av att den markerar skiftet mellan dag och natt. Att ikläda sig pyjamasen får härigenom en närmast ceremoniell karaktär, en rutin som strukturerar dygnet. Finns flera trevliga att köpa online från engelska Turnbull & Asser. Kostar dock 195 pund styck. Aj som fan! Inköp av pyjamas borde vara avdragsgillt.

Beach 2013 och roulette

Så vad ska man tro om beach 2013? Ska man chansa på att det kommer att regna hela sommaren som förra året, eller börja gå raska promenader med svängande armar i arla gryning och lägga om kosten i riktning mot rotfrukter och lättkeso? Alltså det här är ju rena rouletten! Allt på svart! Eller rött! Nej svart! Svart! Åh! Spännande!

Bakgrunden till hela problembilden är att jag förra sommarn, innan jag blev med blogg, blev föranledd att skriva detta på facebook, vilket gladde mig något oerhört:

Det regnar. Igen. Till alla er som kämpat på gym och stånkat och svettat och sett löjliga ut i era träningskläder inför "beach 2012" har jag bara en sak att säga: hahahahahahah!! Och snart är det höst.

Dagens samhällsproblem: konsultprosa

Ett hatobjekt som tillhör min absoluta favoriter är konsultprosa. Eller, i dessa tider av näthatsdebatt kanske jag ska kalla det irritationsobjekt istället. Alltnog. Konsultprosa företer faktiskt likheter med postmodern diskurs i så motto att man lätt får intryck av att något ska döljas. Om man inte tänkt färdigt, men ändå är angelägen om att det ska låta djupsinnigt, kan med fördel postmodernt språk begagnas. När det kommer till konsultprosa så tjänar den syftet att sminka över brist på substans; mycket diffusa idéer uppe bland molnen kan på det sättet framstå som uttryck för väl övertänkta strategier. 
   
Expressens ledarsida bjöd oss idag på ett utsökt smakprov härpå när de citerade en projektbeskrivning från ett statligt verk, håll nu i hatten ordentligt: "Att initiera ett långsiktigt hållbart innovativt tillväxtarbete byggt på en tydlig samverkan mellan näringsliv, ideell sektor, förvaltning och politik som påverkar kultur och attityder till utveckling och förändringsarbete genom samspel och samsyn." Frågor på det? Nej, tänkte väl det. Är ju glasklart.

En synnerligen näraliggande slutsats av detta citat är att ekonomer och konsulter av alla de slag borde få lära sig att använda ett vettigt språk, alternativt inte skriva överhuvudtaget (vilket kanske vore det allra bästa). Man kan laborera med en ordning där unga aspirerande konsulter på sina utbildningar tilldelas lätta elstötar när de råkar trilla in i alltför konsultifierade begreppsramar. Det här samhällsproblemet måste stävjas!