Addio del passato

Idag är det Kristi himmelfärdsdag, en röd dag i almanackan, och något som gör att vi vanliga svenssons också kan uppstiga, om inte ända till himlen så åtminstone över trätopparna, är musik - bland annat opera. Denna aria - Addio del passato - från Verdis opera La Traviata är mycket vacker. Det är Violettas scen i tredje akten, och sopranen som sjunger heter Anna Netrebko. Hon sjunger på italienska, och i klippet nedan är texten på franska, men librettot kommer likafullt till uttryck i musiken: sorgen över en kärlek som aldrig fick blomma. Se t.ex. ca. 43 sekunder in när hennes hjärta verkar förgås, förångas, och istället uppgå i en förtvivlad röst som sträcker sig mot livets yttersta gränser. Hela denna scen i tredje akten uttrycker ångest och vemod, men där finns också värdighet, känslomässig mognad och någon slags försoning med ödet. Verklighetens obarmhärtighet förenas med Violettas utsatthet i något mycket uttrycksfullt, vackert och ledsamt.