Svindel!

Läser Harry Martinson såhär på kvällskvisten och vill citera en sak: "När man lever / då lever man på världens dittills senaste dag. / Och det gör vi nu. [...] Det kändes utsatt att leva så. / Så längst framme, / så ytterst och så sent." Nu fick jag svindel! Jag är inte gjord för att leva i framkant på det här sättet! Vi står ju alla som Kate Winslet och den där Dicaprio (låter som en pizza!?) i filmen Titanic längs fram på skutan och det fyller mig med oro. Jag skulle helst spendera min tid i salongen, en sisådär 100 år bakom alla andra.