Tåg, filmjölk och mc-gäng

Folk kan få en att undra ibland. Ta tågresenärer som när tåget nästan är fullt och alla letar tomma platser sätter sig närmast fönstret och sen lägger sin ryggsäck/väska/påse på det andra sätet i syfte slippa ha någon som sitter bredvid. Vad tänker de med? Har de överhuvudtaget funderat över sitt beteende? Om man vill slippa en stolsgranne är det ju tvivelsutan bra mycket bättre och effektivare att typ lägga en halväten cheeseburgare eller hälla lite filmjölk på det tomma sätet bredvid dig, för då kommer garanterat ingen att vilja sätta sig där. Ha därför alltid lite filmjölk tillhanda när du åker tåg. Men iaktta viss försiktighet; om någon ser dig hälla kan det lätt hända att ditt beteende blir ifrågasatt.

Orkar du inte alltid släpa runt på filmjölk när du ska åka tåg, vilket är fullt förståeligt, finns det såklart andra metoder som också fyller sitt syfte. Till exempel kan du skaffa en Hells Angels-jacka som du lägger på sätet bredvid. Min erfarenhet är att få människor då, karakteristiskt vänligt-men-förebrående, frågar "ursäkta är det ledigt här?". Om det kommer en riktig Hells Angels medlem och börjar snacka med vad han tror är en "broder" - men vad som i själva verket bara är en svensson som vill sitta ensam på tåget - kan det emellertid bli besvärande, samma sak i händelse av att en från ett rivaliserande gäng går förbi i mittgången. Men det händer inte särskilt ofta; medlemmar i mc-gäng tenderar nämligen att åka motorcykel, inte SJ. 

Ni kanske har fler förslag? Filmjölken och mc-jackan tycker iallafall jag är att föredra framför "klassikern", dvs. att missköta sin hygien i sådan utsträckning att du får vara ensam. Den metoden är förknippad med betydande bieffekter i ditt sociala liv, och du måste åka extremt mycket tåg för att fördelarna ska uppväga nackdelarna.

Gladlynta lokförare vs. Schopenhauer

Nyligen när jag transporterade mig från Uppsala till Stockholm medelst tåg, sa föraren en märklig sak. Han sa: "mina damer och herrar, strax så närmar vi oss Stockholm central..." och sen massa om att vi kommer in till det och det spåret och glöm inte grejer kvar och trevlig dag och hej och hå. Han var mycket jovialisk, hade säkert vaknat på rätt sida den morgonen. Finns det för övrigt något mer enerverande än folk som alltid vaknar på rätt sida? En del har en tendens att vara så förbenat positiva hela tiden. Sluta upp med det, ni stör. Läs Schopenhauer vettja. Men nu kom jag av mig lite. Alltså, detta "strax så närmar..."? Märkligt, sa Bull. Varför inte "nu närmar vi oss..."? Vadan detta "strax"? Va? Jag blir tokig. Och om vi nu inom kort börjar närma oss, varför inte bara vänta tills vi de facto närmar oss innan man ropar ut i högtalarna? Eller varför inte löpa hela linan ut och säga "mina damer och herrar, inom kort så kommer vi snart att komma till den punkt då vi inom en inte alltför avlägsen tidsrymd börjar att närma oss själva slutfasen av den avslutande delen av vår resa till Stockholm".  

Reflektioner över tillva... äsch, va fan, lite tyckande bara. Håll till godo

Humanisterna är en förening som förespråkar sekulära värden, och som ställer sig mycket frågande till det mesta som förkunnas av olika heliga skrifter. Men religion kan förvisso vara en positiv kraft i samhället! Jag läste t.ex. för ett tag sedan att islamister i Indonesien hade lyckats stoppa Lady Gaga från att uppträda där. Finns säkert fler exempel.

En annan sak: är inte vårt debattklimat bra bisarrt ibland? Ta den här Tintin-affären på Kulturhuset i Stockholm. Jag läste nyheten tidigt i morse i papperstidningen. Det rasades i vanlig ordning, och bara några timmar senare läste jag på tidningarnas nätupplagor att den där pudeln varit framme igen och att ansvariga för beslutet hade retirerat. Också det i vanlig ordning. Ingen kan säga att det inte är drag under galoscherna i vår kulturdebatt! Att det ofta numera tycks fattas oöverlagda beslut av ifrågavarande slag kan nog till viss del hänföras till att offentligheten tillhandahåller en bekväm och effektiv reträttpost i den händelse man hamnar i en position som visar sig vara svår att försvara i sak; det är bara att memorera replikerna "jag/vi ville lyfta debatten" och "syftet var att få igång en diskussion". Alla möjliga och omöjliga tilltag kan rättfärdigas på detta sätt. Så även föreliggande fall, vad det lider. Tro mig. Tröttsamt, är det.

Till sist: Jag är sannolikt en av dem som konsumerar mest Extra Drops Watermelon i Sverige. Det är gott och SÅ ÄR DET JU BRA FÖR TÄNDERNA OCKSÅ! Köper tuggummi ibland, vet inte riktigt varför eftersom jag på det stora hela är skeptisk till företeelsen. Känns som att tuggummi hade sin glansperiod under 1980-talet. Att tugga tuggummi är när allt kommer omkring jobbigt och enformigt. Dessutom tar smaken slut irriterande fort och sen är det bara en enda lång och utdragen transportsträcka fram till punkten då man, inte utan en viss lättad, kan ta ut det (och lägga i papperskorg naturligtvis!). Anledningen till att jag inte tar ut det tidigare handlar om att jag trots allt vill ha valuta för pengarna när jag nu ändå köpt ett paket. Jag är inte mer än människa och det ligger i vår natur att vara dumsnåla.

Hemelektronik, Täby C och vänliga ordningsvakter

Expert går i konkurs och rear varor. Långa köer uppstår och - som vanligt när det vankas hemelektronik till förmånliga priser - bråk och blod. Apple har också öppnat ny butik i Täby Centrum. Invigningen påminde mest om en religiös sekt av det mer fanatiska slaget, påverkade av psykedeliska svampar. Finns på youtube, viewer discretion is advised. Vänsterradikalen Nina Björks konsumtionskritiska nya bok kunde inte ha släppts vid en lägligare tidpunkt. Jag föredrar själv konsumtion av det mer sofistikerade och mondäna slaget, t.ex. exklusiva auktionshus, där man varken behöver uthärda Apple's outhärdliga sektmedlemmar eller Täby Centrum. Inte heller behöver man oroa sig för att gå hem med fläskläpp och blåtira. Tvärtom, vakterna på sådana ställen avvisar mig alltid från lokaliteterna med yttersta älskvärdhet och kallar ibland till och med fram en taxi.

Månlandningen 1969, Håkan Juholt och ostkaka

Mänskligheten förmådde som bekant redan 1969 sätta människor på månen, en i sanning stor bedrift. Om vi inte alla blev lurade och dragna vid näsan villsäga; alltsammans kanske i framtiden visar sig ha varit ett examensarbete från Konstfack (samma lärosäte som nyligen låg bakom den mycket uppmärksammade konstinstallationen Håkan Juholt, som ni kanske minns). Men om vi nu klarade av detta redan 1969, varför har vi då inte lyckats framställa grönsaker som med bibehållande av sina näringsmässiga fördelar smakar som choklad? Eller som ostkaka med sylt och grädde? Det skulle öka min livskvalitet med en sisådär 700 procent. Det parti som i sin forskningspolitik gör detta område prioriterat kommer tveklöst få min röst i nästa val.

Direktörslöner, Dressmann och transvestiter

Direktörslöner är ett hett ämne, och många ställer sig starkt kritiska till vidlyftiga ersättningar. Men en VD som faktiskt förtjänar en mycket väl tilltagen lön är VD:n på Dressmann. Vederbörande måste ju med all säkerhet gå runt i det egna företagets produkter hela dagarna, och jag skulle anta att det även gäller på fritiden. En VD som är framgångsrik och sitter i 10 år har alltså spenderat tusentals dagar i illasittande kostymer för 699 kr (skjortan och slipsen ingår i priset). Vi bör betänka att även direktörer är människor av kött och blod. 50 millar om året är fullt rimligt.

PS. Till undvikande av klagomål för könsstereotypa föreställningar - jag verkar ju förutsätta att VD:n för ett företag som säljer herrkläder måste vara en man! - vill jag betona att det minsann kan vara en kvinna också. Men hon har då alla möjligheter att klä sig som hon vill och kan således inte sägas vara förtjänt av något lönetillägg för mänskligt lidande av det slag som bör tillkomma en manlig VD. I den händelse att VD:n är född kvinna, men identifierar sig som man och klär sig därefter, dvs. en transvestit, bör också lönetillägg utgå. Om situationen skulle uppstå att VD:n är en transvetit, men t.ex. bara idkar crossdressing på arbetstid, blir läget något mer komplicerat. Den förnuftiga lösningen är att en biologisk kvinna som klär sig i kvinnliga kläder på sin fritid och manliga på jobbet, eller vice versa, enbart bör vara berättigad till extra ersättning för den period vederbörande är tvungen att underkasta sig klädpolicyn. En VD som är "part-time" transvesit bör tjäna hälften av en "full time" transvestit = 25 millar.

Åh vad skönt att vi fick denna saken utredd.

Velocipedtalibaner, del 2

Upsala Nya Tidning: 

Den på många sätt märkliga händelsen med den uppretade mannen i oljerock som pryglade en ung cykelburen student i tron att han upprätthöll civilisationen rullar vidare. Åtal har nu väckts på flera punkter.

Många har varit mycket kritiska till 30-åringens tilltag (en lokalpolitiker från Vänsterpartiet kallade honom för ett "reaktionärt plommonstopp"), men en

pikant detalj i sammanhanget är att det enligt uppgifter till UNT också har formerats en stödgrupp som i den pryglande mannen ser en martyr för anständighet och rättfärdighet, och som i en skarpt formulerad kommuniké kräver att åtalet mot honom läggs ner: "något annat vore att göra våld som allt som är sunt och gott och vackert i världen". Händelsen har ävenledes uppmärksammats internationellt, och det engelska rävjaktsförbundet har uttalat sitt stöd (med särskild hänvisning till att mannen medelst läderskärpet "på ett föredömligt sätt" inskärpte vikten av korrekt klädsel), och uppges därtill skänka överskottet från årets monokelmässa till den stödfond som i all hast har upprättats. Mannen, tydligen känd som herr

Nordström i vissa kretsar, tackar för engagemanget och låter på sin blogg hälsa att han även i framtiden avser att bekämpa "velocipedtalibanernas" framfart på våra vägar. "Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa för våra barn och barnbarn", skriver han, synbarligen vid god hälsa och dito kampvilja.

Polisen i Uppsala har dock svårt att dela entusiasmen, och pekar på att incidenten och dess efterspel riskerar att åter skärpa motsättningarna mellan cyklister och fotgängare i universitetsstaden, vilket kan resultera i att det författas elaka akademiska nidvisor och att det sker ytterligare uppdelningar av läsesalarna på Carolina Rediviva, där redan läsesal C anses tillhöra fotgängarna och där cyklister knappt vågar vistas av rädsla att få tillmälen som "velocipedapologet" slängda efter sig. En i högsta grad oroande utveckling, enligt polisen. "Oansvariga utspel om 'velocipedtalibaner' förstärker bara polariseringen, särskilt som orden yttras av en så uppenbart framstående samhällsmedborgare som herr Nordström", säger polisens presstalesman, och avslutar med en uppmaning till falangerna att iaktta besinning.

UNT har upprepade gånger sökt denne herr Nordström, men han har inte gått att nå för en kommentar. En källa säger till UNT att han antagligen sitter på Palermo [restaurang/bar på Sysslomansgatan reds.anm.].

Velocipedtalibaner

Uppsala kallas ibland för den eviga ungdomens stad, och det är mycket riktigt en herrans massa ungdomar här varav en stor andel begagnar sig av cyklar för att ta sig fram. Eftersom Uppsala har ett riksuniversitet kommer många unga studenter från landet, och är följaktligen inte vana att cykla där det finns saker som korsningar och, ja, andra människor. Konsekvensen är att skötsamma fotgängare som herr Nordström måste skaffa livförsäkring, och sannolikt kommer att ta lagen i egna händer vad det lider. Upsala Nya Tidning: 30-årig man i oljerock tillrättavisar cykelburen 18-åring med sitt läderskärp. Slänger cykeln i Fyrisån. 18-åringen i chock: "Han sa att jag skulle veta hut. Och så slog han mig för att jag hade knäppt översta knappen på skjortan, 'det gör man inte om man inte har slips' skrek han". Mannen anför till sitt försvar: "Jag upprätthåller civilisationen".

Brats, den unge Werther och Prince Charles

Har vi talat om brats? Bratsen påminner mig om han den där japanen som ovetandes om att 2:a världskriget slutat stred vidare i djungeln i åratal, för kejsare och fosterland. Jag menar, dog inte bratskulturen ut för ett antal år sedan? Och avlöstes av hipstern? Men även hipstern verkar flämta sina sista andetag i sina jeansskjortor och uppvikta chinos. Vad som kommer härnäst är osäkert, själv tror jag på en revival för Werther-modet, där kidsen likt det sena 1700-talets föregångare kommer bli överdrivet sentimentala och melodramatiska och lite chict suicidala sådär. Eller är det det som kallas emo? Jag kommer dock tryggt fortsätta ha Prince Charles som stilförebild.

Intellektuellt stekande och cykelhjälmar

Skaffade lånekort och lånade en bok på stadsbiblioteket vid Odenplan. Bibliotekarien tittade på mig uppfordrande med en rovfågels blick, och inskärpte att jag bör vinnlägga mig om att lämna igen böckerna i tid, för "det blir dyrt att lämna in försent". Oj då, tänkte jag, hårda bud minsann. Tittade sedan på förseningsavgifterna. En tia per exemplar och påbörjad vecka plus nån 20-lapp i påminnelseavgift. Vilket skämt! Jag tror jag ska vaska några veckor bara för sakens skull. Se där studentanpassat och intellektuellt stekande!

När jag inte ägnar mig åt student-stekande roar jag mig ofta med att ha åsikter om saker. Ta cykelhjälmen. Jag anser att cykelhjälmen gör att vuxna människor, enkannerligen vuxna män, ser ohjälpligt löjliga ut. Måhända kan det vara en fördel att huvudet inte klyvs som ett vedträ under yxan om du faller i asfalten, men faktum kvarstår: det är fullständigt omöjligt att upprätthålla någon som helst värdighet med en cykelhjälm på knoppen. Lösningen är naturligtvis att av rent estetiska skäl förbjuda begagnandet av cykelhjälm, med undantag för barn och pensionärer (och möjligtvis kvinnor).

30 - trea nolla

Jag har nyligen fyllt 30 år. Det avgjort bästa med att vara 30 är att det nu blir naturligt att kalla ungdomar för ungjävlar när de står och hänger i centrum i stora klungor och ställer till med oreda med sitt asociala uppträdande. Regniga dagar kan man slå dem på smalbenen med sitt paraply också, alltmedan man hotar med att ringa ordningsmakten alternativt deras föräldrar.

Hursomhelst utvecklade sig födelsedagen till en sedesam historia. Emedan jag ju på det stora hela är en pliktmedveten och ansvarskännande samhällsmedborgare spenderade jag inte födelsedagen på Stureplan, utan där alla borde spendera sina bemärkelsedagar: på jobbet. Det är genom att arbeta, och inte genom att röka och kröka, som vi kan säkra välfärden. Arbetslinjen, ni vet.

Dock försöker en liten men högljudd lobbygrupp förmå mig att ställa till med fest nu när jag fyllt 30. Men jag är skeptisk, och bara delvis för att jag är lat. Jag gillar nämligen inte att få presenter, och utsättas för den klibbiga uppmärksamhet som medföljer. Hellre då att ge bort presenter, men att ge bort presenter innebär shopping, och jag ogillar shopping. Jag har haft tur som hamnat i en familj där man kommer undan med att köpa trisslotter på julafton. Dock kan min presentinkompetens medföra problem i händelse av att jag skaffar en fru (sluta skratta!), som kan tänkas ha invändningar mot att bli uppvaktad med en aladdin-ask och en SL-remsa på bröllopsdagen.

Den som lever få se, som det brukar heta.

Niondeklassare, spyor och Nöjesguiden

Läste att niondeklassare väljer bort alkohol; ungdomar dricker tydligen mindre än någonsin. Min relation till tonåringar har alltid präglats av misstänksamhet och aversion, även när jag själv var tonåring (ja, särskilt då!), men ungdomar som inte dricker sprit bör betraktas som en ren samhällsfara. När kidsen inte uttrycker sitt puerila identitetssökande genom att bli fulla på häxblandningar och spy i buskar, så är risken att de istället börjar modeblogga eller blir socialister. Eller - om det vill sig riktigt illa - blir modebloggande socialister. Arbetslösheten lär bli stor i denna grupp. Alla kan ju rimligen inte börja på tidningen Nöjesguiden.

Lösningen på dina städproblem

Folk som oroar sig för att ha det stökigt och ostädat hemma förbryllar mig en smula, då lösningen är frapperande enkel. Intala bara dig själv att ett ostädat hem inte alls är ett ostädat hem, utan utgör en "intellektuellt kreativ miljö", och att städning är ytligt och småborgerligt och synonymt med stora slipsknutar, tv4-underhållning och pocketdeckare. Sen kan du lugnt och förnöjt sitta bland allt bråte och gamla tidningar och känna dig avantgardistisk och själsligt upphöjd! Fungerar faktiskt, vilket jag borde veta eftersom jag konsekvent tillämpat metoden i flera år med utmärkt resultat.

Tidigare tänkta tankar II...

Tidigare tänkta tankar...