30 - trea nolla

Jag har nyligen fyllt 30 år. Det avgjort bästa med att vara 30 är att det nu blir naturligt att kalla ungdomar för ungjävlar när de står och hänger i centrum i stora klungor och ställer till med oreda med sitt asociala uppträdande. Regniga dagar kan man slå dem på smalbenen med sitt paraply också, alltmedan man hotar med att ringa ordningsmakten alternativt deras föräldrar.

Hursomhelst utvecklade sig födelsedagen till en sedesam historia. Emedan jag ju på det stora hela är en pliktmedveten och ansvarskännande samhällsmedborgare spenderade jag inte födelsedagen på Stureplan, utan där alla borde spendera sina bemärkelsedagar: på jobbet. Det är genom att arbeta, och inte genom att röka och kröka, som vi kan säkra välfärden. Arbetslinjen, ni vet.

Dock försöker en liten men högljudd lobbygrupp förmå mig att ställa till med fest nu när jag fyllt 30. Men jag är skeptisk, och bara delvis för att jag är lat. Jag gillar nämligen inte att få presenter, och utsättas för den klibbiga uppmärksamhet som medföljer. Hellre då att ge bort presenter, men att ge bort presenter innebär shopping, och jag ogillar shopping. Jag har haft tur som hamnat i en familj där man kommer undan med att köpa trisslotter på julafton. Dock kan min presentinkompetens medföra problem i händelse av att jag skaffar en fru (sluta skratta!), som kan tänkas ha invändningar mot att bli uppvaktad med en aladdin-ask och en SL-remsa på bröllopsdagen.

Den som lever få se, som det brukar heta.