Gladlynta lokförare vs. Schopenhauer

Nyligen när jag transporterade mig från Uppsala till Stockholm medelst tåg, sa föraren en märklig sak. Han sa: "mina damer och herrar, strax så närmar vi oss Stockholm central..." och sen massa om att vi kommer in till det och det spåret och glöm inte grejer kvar och trevlig dag och hej och hå. Han var mycket jovialisk, hade säkert vaknat på rätt sida den morgonen. Finns det för övrigt något mer enerverande än folk som alltid vaknar på rätt sida? En del har en tendens att vara så förbenat positiva hela tiden. Sluta upp med det, ni stör. Läs Schopenhauer vettja. Men nu kom jag av mig lite. Alltså, detta "strax så närmar..."? Märkligt, sa Bull. Varför inte "nu närmar vi oss..."? Vadan detta "strax"? Va? Jag blir tokig. Och om vi nu inom kort börjar närma oss, varför inte bara vänta tills vi de facto närmar oss innan man ropar ut i högtalarna? Eller varför inte löpa hela linan ut och säga "mina damer och herrar, inom kort så kommer vi snart att komma till den punkt då vi inom en inte alltför avlägsen tidsrymd börjar att närma oss själva slutfasen av den avslutande delen av vår resa till Stockholm".