En mycket angelägen fråga

Jag ogillar starkt ordet "bollblank", annat än som en rent saklig beskrivning av ett konkret plank som man kan ta på och som folk sparkar riktiga bollar mot. Folk borde istället använda sig av typ "återkopplingsinstrument" eller liknande. 

Klementiner och ryska bombövningar mot Djurgårdens IF

Jag har noterat att klementinen är en frukt som man kan äta hur mycket som helst av. Har precis tuggat i mig 5 stycken, och inte en tillstymmelse till mättnadskänsla kan förmärkas. Man verkar verkligen kunna äta hur många som helst. En 35-40 stycken känns helt realistiskt. Konstig frukt, på det sättet. Skulle inte förvåna mig om världsrekordet i klementin-ätning ligger på runt 450.

Och nu till någonting helt annat: idag kallade vår statsminister till en presskonferens. För att kommentera det svenska försvaret? Haha, glöm det. Nej favoritlaget Djurgården har tydligen problem med sina fotbollshuliganer. Vi får väl hoppas att de tunga ryska bombplanen övar anfall på DIF nästa gång, så att vi även kan få en reaktion från högsta politiska ort gällande rikets försvarsförmåga, denna inte helt futila fråga.

Manliga modeller har det lätt i jämförelse

I SVT:s debattprogram, som mycket passande heter SVT Debatt, diskuterades ikväll huruvida Sverige bör införa BMI-lag för (kvinnliga) modeller. Detta har nämligen efterlysts av en del debattörer som menar att det råder osunda ideal i modebranschen. Manliga modeller har nu, som alla vet, inte samma problem eftersom idealet för män - nu och för all framtid - är HRH The Prince of Wales, och han har en mycket sund figur, väl anpassad för såväl stadens dubbelknäppta kostym som lantlivets tweed.

Kläder på koppen och Bielibers och Mr. Burns

Läste om ett rättsfall där en man ställts inför skranket eftersom han gått runt naken hemma och tydligen retat upp någon förbipasserande. Det bekommer mig dock inte nämnvärt, ity jag antagligen inte kommer ligga i riskzonen att bli åtalad. Jag är nämligen en aning prydd och tycker att man bör skyla sig med någonting även om man är ensam. Om jag så vore den sista människan på jorden skulle jag tveka att gå runt i bara strumplästen. Jag skulle kanske kunna sträcka mig till att skippa slipsen. Ha typ Casual Friday ibland. 

Och som ett brev på posten kommer nu olika människor ut och beklagar sig över respektlösheten varmed fansen till Justin Bieber bemöts. Allt enligt standardformulär 1A: det är bara för att det handlar om tjejer!! Men barn som beter sig barnsligt är barnsliga. Dock tror jag inte själva idolen är det väsentliga i sammanhanget, utan gruppgemenskapen. Tjejerna utanför Grand Hôtel gråter inte primärt för att han den där Bieber är så övermåttan gråtframkallande, utan för att det förväntas av dem. Så fungerar gruppdynamiken. Alla skriker för att alla andra skriker, och gråter för att alla andra gråter. Och sen kan pojkbanden avlösa varandra som årstiderna, gruppdynamiken motstår tidens tand! 

Angående Bieber förresten, så har nu polisen hittat knarket och elpistolen i hans turnébuss. Allt går enligt planen. *Ler ondskefullt och för ihop fingertopparna som Mr. Burns och säger "excellent" med utdragen och väsande röst*
Konstigt dock att polisen inte hittade den grova nazist-propagandan, komplett med uniform och armbindlar och allt, som lades under sägen, eller så kanske man valt att inte gå ut i massmedia med just den informationen.  

Meddelande till Putin

Med anledning av den ryska militärens övning där strategiskt viktiga mål i Sverige attackerades, men där någon svensk incidentberedskap inte förelåg varför några JAS-plan ej kunde sändas upp, har följande meddelande framförts till den högsta militära ledningen i Ryssland via diplomatiska kanaler. Det synes vara författat i affekt, och har enligt uppgift blivit något av en "snackis" i det ryska försvarsdepartementet.

Nu börjar vi bli riktigt trötta här! Varför måste ni vara så taskiga hela tiden? Va? Vad har vi gjort er? Det känns som om ni inte riktigt respekterar oss. Inte ens nu när vi varit öppna med att vi endast kan försvara oss en vecka kan vi få ett break?! Och nu är massmedia på oss bara för det! Igen! Han Holmström på Svenska Dagbladet är som en igel. Så snälla, kan ni i fortsättningen lova att bara öva attacker mot viktiga militära mål i Sverige med ert tunga strategiska bombflyg på kontorstid? Och herregud inte på röda dagar, att det ens ska behöva påpekas! Och just det, en sak till, helst inte efter kl. 15:00 på fredagar eftersom vi i Sverige då har något som kallas "Fredagsmys" som vi vill hinna hem till. Let's Dance börjar ju kl. 20 och då ska man hinna handla också och göra tacos och det tar tid eftersom det är så många ingredienser; gurka, lök, majs, paprika, ost, flera olika såser etc. etc. Är det för mycket begärt? Tack på förhand.

MVH Försvarsmakten och Regeringen

Socialistisk agitation vs. populärkultur

Läser på Dagens Nyheters nätupplaga att såssarna i Norrköping ställer in sitt första maj-tåg till förmån för ett uppträdande med Amy Diamond. Syftet är att "utveckla firandet och nå fler målgrupper", enligt en partirepresentant. Det är tråkigt, tycker jag. För även om jag själv lär vara bakrusig på 1:a maj, och varken ha lust eller kraft att promenera i ett tåg och föra oväsen, så föredrar jag ändå socialistisk agitation framför svensk "ungdomlig" populärkultur. 

Tankar för dagen från esplanaden

* Det förbryllande med människor som förordar sänkt rösträttsålder, eller generellt att kids borde få mer att säga till om, är att det trots allt är så lätt att komma på bättre tankar. Idag kunde en sådan person lämpligen begett sig till Grand Hôtel i Stockholm och åsett den närmast bisarra hysterin när en mindre armé av tjejer i tonåren skolkat för att få en skymt av vad som verkar vara en sällsynt obehaglig produkt av den amerikanska kulturimperialismen.

* Det var tydligen en person som vann 237 millar på lotto i lördags. 237!! Fy fan för den personen.

* Det finns ju vissa som anländer till begivenheter i en sån där förlängd Hummer, a.k.a. "pimp-limmo". Det gör mig konfunderad. Jag funderar alltid på vad de fick i betalt för att låta sig synas i ett dylikt transportmedel. Själv skulle jag nog kräva åtminstone 4-5 lax för att utsätta mig en förnedring av den magnituden, förutsatt att mycket sprit också ingick i paketet.

* Enligt en artikel i Svenska Dagbladet övade rysk stridsflyg anfall mot svenska mål under påskhelgen. Sverige saknade för stunden "incidentberedskap" och sände inte upp några Jas-plan. Försvarsalliansen NATO, däremot, sände upp två danska F-16 från en bas i Litauen. Men kan inte någon säga åt ryssarna att sluta vara så taskiga hela tiden och istället öva attacker mot militära mål i Sverige med sitt tunga strategiska bombflyg på kontorstid! Och helst inte på röda dagar, tack så mycket.

Nöjd

Rubriken i föregående inlägg - Det våras för floden - tyckte jag var fyndig och bra, och eftersom jag kom på den själv upplever jag följaktligen en stor tillfredsställelse. Förhoppningsvis hänger den kvar några timmar. Jag får försöka underhålla den med kaffe och choklad.

Det våras för floden!

Det är visst översvämning i Upsalat. Hela stan riskerar att spolas med, som det verkar. Det positiva - och man ska alltid tänka positivt sägs det - är att jag kan gå under Fyrisåns broar utan att få svindel när jag ser vattnet där nere. Och vi talar inte Västerbron nu. Det är nästan så att jag skulle kunna hoppa i, vi har väl alla tvångstankar om att hoppa i "plurret" när vi ser det, vilket dock aldrig kommer ske emedan jag av i princip av princip inte badar när temperaturen understiger 37 grader. Vidare kämpade evolutionen länge och tappert för att ta oss upp ur vattnet, och då kan jag tycka att man av rena solidaritetsskäl inte lättvindigt bör stiga ner igen. Folk som badar bastu är undantagna, för det blir ju så varmt.

Dessutom bidrog översvämningen till att SJ kunde bocka av en ny förseningsorsak. Omväxling förnöjer, som bekant. Efter alla förutsägbara vagn- och signalfel blev jag nästan lite upprymd när det meddelades att orsaken till stillastående hjul var att hänföra till att Knivsta låg under vatten. No offence, Knivta-bor. 

Väderpessimism och metaforproblematik

Efter 7 månaders vinter och snö och kallt kallt kallt mörkt mörkt mörkt kan nu de frusna bleka svenskarna se fram emot regnperioden som snart börjar och som kommer sträcka sig fram till oktober. Väderpessimist javisst!

Igår landade även ett rykande färskt nummer av Axess Magasin på hallgolvet, vilket gladde mig höggradigt. Kulturkonservatism är mycket vederkvickande för själen. Angående uttrycket ""rykande färsk" förresten, så kom jag å tänka på personer med en mindre utvecklad förmåga att uppfatta ironi, sarkasm osv. Finns det månne personer med en motsvarande svagt utvecklad förmåga att uppfatta metaforer? Som alltså tror att en varm tidning som luktade nybakt bröd låg i min lägenhet igår. Som man fick ta upp och balansera på fingertopparna för att den var så varm. Aj aj aj! Livet för en person med en sådan disposition måste bli jobbigt och fullt av missförstånd.

Och det här med att använda ironi i text utan att göra den explicit genom att t.ex. begagna sig av en s.k. smiley :-) är ett företag i sig. Det kan ju inte alltid förutsättas att den man kommunicerar med är införstådd med din intention. Men just inslaget av osäkerhet i en konversation, muntlig eller skriftlig, där det inte är alldeles givet om något är ironiskt menat eller ej, skämtsamt eller allvarligt, kan förvisso tillföra en intressant dimension till samtalet. Något sarkastiskt eller ironiskt kan också innehålla stänk av allvar, eller mer eller mindre raffinerat och långsökt anspela på någon oartikulerad men likafullt närvarande känsla eller uppfattning som delas av båda. En fundamental tvetydighet. Meningsutbyten av detta slag finns det gott om exempel på i litteraturen, teatern, filmen osv. Man gör dock bäst i att se upp; det kan sluta i att någon häller en öl över ditt huvud eller liknande. Och det bör undvikas, som en regel.

Söndagskonservativ

Idag har jag en konservativ Söndag. Jag får ofta konservativa vibbar i veckosluten. Och jag är irriterad. Irritationen idag handlar om att jag läser att NYA Moderaterna är lite försiktigt skeptiska till vårdnadsbidraget eftersom det inte garanterar maximalt deltagande på arbetsmarknaden för alla människor. Denna eviga arbetslinje. Sen när blev det en naturlig borgerlig hållning att knäböja inför denna nya profet? Herregud. Tramsigheter. Lika irriterande som kretiner som identifierar sig med "högern" pga. shoppingintresse. Jag blir så trött.

En annan sak: skolan. Den diskuteras flitigt nu, vilket är i sin ordning. Beträffande lärarna är jag av åsikten att ett rejält lönepåslag - och då menar jag rejält, 10 lax i månaden eller så - skulle göra skillnad. Det skulle locka mer kvalificerade studenter till yrket, och nationen skulle signalera (ibland är signalpolitik viktigt!) att läraryrket är ett yrke som upprätthåller civilisationen. Proletariseringen av lärarkåren är i sanning skamlig.

Popvänstern vs. 5-årsplaner

Göran Greider heter en farbror som är jättemycket vänster och som jätteofta berättar om detta faktum. Och herr Greider är rolig att lyssna på eftersom det låter som om humlor surrar i närheten när han pratar klasskonflikter. Denna svärm av insekter sveper liksom in retoriken i ett slags brummande och väsande. En guldgruva för komiker som härmar röster, naturligtvis. Jämför med Reinfeldt. Och han är rolig, jag minns ett inslag på televisionen (jag tror det var på litteraturprogrammet Babel på SVT) där Göran åkte segway i Saltsjöbaden och reflekterade över det svenska klassamhället. Att han åkte segway var såklart en anspelning på komediserien Solsidan. I inslaget nämnde han att han aldrig halvligger i en bekväm fåtölj/soffa när han skriver ledarartiklar eftersom det föder borgerliga tankar. Haha! Han är även poet, dock har jag inte läst något av vederbörande, men ska nog ta och låna en bok av honom på stadsbiblioteket.

För övrigt, innan jag fortsätter med mitt egentliga ärende, måste jag kommentera detta med fenomenet segway; det är ju ett särdeles löjligt fortskaffningsmedel, kanske det löjligaste i hela den mänskliga historien. Om svenska poliser skulle börja åka segway i stor utsträckning skulle det antagligen leda till kaos, upplopp, anarki och samhällets upplösning eftersom all auktoritet för ordningsmakten skulle försvinna direkt. Poff! Borta. Gud hjälpe oss då.

Alltnog. Orsaken till att jag berättar om denne GG (eventuell koppling till Galne Gunnar är enbart läsarens!) är att Gun... Greider skrev om popgruppens The Knifes senaste album "Shaking the Habitual" på Aftonbladets blodröda kultursidor. Han verkade mycket nöjd och belåten, föga förvånande. The Knife är nämligen också jättevänster och jätteangelägna om att berätta om detta faktum. Själv har jag bara lyssnat på en låt på albumet, A Tooth For An Eye, som väl får sägas ha en viss charm. Det ska också sägas att mitt förhållande till popvänstern präglas av överseende och en mild och förlåtande blick. Dock föredrar jag helt klart den äkta varan när det kommer till kampmusik från vänster, och inte massa mjukt trams med Foucault och "identiteter" och "normkritik". Det ska va spaden på axeln och 5-årsplaner och tvångskollektivisering av jordbruket!      

Jag får således anledning att presentera den svenska klasskampsmusikaliska höjdpunkten alla kategorier, och min ständiga käpphäst: Knutna Nävar! Håll i (cylinder)hatten!

Colombia! Del II

Ja nu har det gått några minuter sen senaste inlägget, och jag har druckit min kopp kaffe. Det var, mycket riktigt, en i högsta grad angenäm upplevelse.

Colombia!

Min kaffekokare låter just nu som en moped som mår mycket dåligt, och snart kommer jag inmundiga en kopp kaffe, med mellanmjölk. Har köpt ett nytt märke, som heter något med Colombia, vilket såklart låter bra. Kaffe är trevligt, och att jag började dricka kaffe regelbundet sent i livet (jag var typ 24-25 där någonstans) framstår nu i efterhand som fullständigt obegripligt. Rent estetiskt är också kaffe en fullträff, i synnerhet om koppen är vacker. Det är svart och rykande, suggestivt. Det estetiskt tilltalande förstörs tyvärr av mjölken. Färgen som framkallas av att man häller mjölk i kaffet är nämligen inte tilltalande. Alls. Kaffet får ett utseende som mest för tankarna till uttrycket "den grå vardagen". En genuint menlös och tråkig nyans. Mjölken har alltså inte estetiska fördelar men väl smakmässiga, som kompenserar. Men nu är det tyst i köket, så jag skrider till verket!

Irritationsmoment i vardagen, topp 10 från 10

Våren är i antågande och snart hörs ljudet av frusna hjärtan som tinar och förenas med fågelsången i en ljuvlig symfoni värdig Livets mirakel och sorgerna rinner bort som smältvattnet och alla sjunger i morgonduschen om den ljusnande framtid och till och med stenarna skrattar (ja, stenar kan visa känslor, det gjorde iaf. stenarna i Nordkorea som grät enligt mycket pålitliga källor i samband med att Kim Jung Il avled)! Vad passar då bättre än en lista på irritationsmomenten i vardagen. Here goes...

Topp 10 irritationsmoment i vardagen

10. Folk som står bredvid varandra i rulltrappan. Helt oacceptabelt.

9. SMS-signal. Så trevligt! Men det är reklam och inte en fager dam. Har en given plats på alla anständiga listor över irritationsmoment i vardagen.

8. Man tar med sig ett paraply, det regnar inte. Man tar inte med sig ett paraply, det regnar. Slår aldrig fel. Föremålet för irritationen här är väl närmast Murphys lag.

7. Tjejgänget framför dig i baren som beställer 8 stycken färgglada drinkar som består av alla ingredienser som finns. Bartendern får springa fram och tillbaka som en jojo. Det ska skakas, röras, hällas... När det väl blir din tur är det dags för sista beställningen. I en trång bar beställer man gin & tonic, öl eller järn. Uppfattat? Bra.

6. Folk som sätter sig bredvid dig på tåget och börjar duka upp en 5-rätters. Det är kaffe, flaska med mineralvatten, servetter, drickyoghurt, smörgås med extra allt, frukt, en chokladbit... Det fattas bara ett levande ljus. Och du gråter inombords. 
Delad 6:e plats. Folk som tar upp två säten i ett fullt tåg, och lägger sin lilla väska på ett. "Din väska måste vara bra trött i benen eftersom den behöver ett eget säte", kan man lämpligen säga, alltmedan man ingjuter skuld genom en skarp blick.

5. Hundälskare av guds nåde som har svårt att inse att alla kanske inte delar deras entusiasm och i synnerhet inte upplever något trängande behov av att få en blöt nos uppkörd i skrevet. Hade en gång ett par nykemade ljusa chinos som förstördes av ett par blöta tassar. Det var nära att kosta mig en vända i tingsrätten.  

4. Helt för dig okända människor som glatt kommenterar dina inköp, typ "ikväll blir det fest!" om du köpt chips, "oj du var hungrig idag" om du beställt stor meny någonstans, ja i den stilen. Men håll tyst människa! Den enda anledningen till att jag aldrig köper godis eller dylikt på lördagar är för att jag är rädd för min egen reaktion om någon skulle utbrista "jag ser att du taggar inför mello ikväll!" Det skulle nämligen garanterat kosta mig en vända i tingsrätten.

3. Du står i kön på Ica. Det är varmt, kvavt, du vill hem, Rapport börjar snart. Men framför dig i kön står en pensionär och krånglar med sina kuponger, och personen i kassan tingas ringa till sina kolleger i interntelefonen och allt tar en hiskelig tid. Och kön bredvid rinner på som en flod, naturligtvis.

2. Morgontidningen uteblir pga. utdelningsslarv. Kan mycket väl förstöra din dag. 

1. [Överlägsen vinnare!] Folk som prompt ska gå på en tunnelbana (för att få de åtråvärda sittplatserna kan man tänka) innan alla passagerna har hunnit kliva av. Förstör garanterat din dag, och om det sker på en fredag är hela helgen i fara.

"Stocken" goes intellektuell

Stockholms Nation i Upsalat har en medlemstidning. Den heter Holmiensis och landade på mitt hallgolv idag. Det aktuella numret har kultur som tema, vilket föranledde mina ögonbryn att höjas en aning. Kultur och "Stocken" framstår nämligen inte som helt kompatibla storheter. Jag menar, Stockholms Nation är ju studentnationernas motsvarighet till Swedish House Mafia. Fråga valfri medlem om namnet Fröding och vederbörande kommer antagligen att vara osäker, "men finns det inte ett företag som producerar ostkaka som heter nått med Fröding...?!". Håhåjaja. 

I tidningen beskrivs läsning av nobelpristagarlitteratur som att man har flera "härliga timmar" framför sig, vilket indikerar att vi inte har att göra med professionella litteraturkritiker. "Härliga timmar" har man på ett spa. Dock ska jag inte raljera alltför mycket över detta; jag är trots allt medlem och uppskattar nationen, och att åtminstone en del av rikets framtida ekonomkår kan få upp ögonen för att språket kan användas i andra sammanhang än i facebook-uppdateringar och årsredovisningar är gott och väl och något som bör uppmuntras. Men som sagt, jag log lite när tidningen tipsade om Stadsbibliotekets författarsamtal och nämnde den kommande med Nina Björk.  

Jag själv som Margaret Thatcher

Om HRH The Prince of Wales, alltså prins Charles, bör vara alla mäns stilförebild, så bör tvivelsutan Margaret Thatcher vara alla kvinnors. Om jag vore kvinna så skulle jag vilja se ut som "järnladyn". Jag kan riktigt se framför mig hur jag skulle besvara alla klumpiga inviter från män genom att långsamt ta fram en svart skinnhandske ur väskan och sedan slå den över kinden på pellejönsarna, och se helt bedårande överlägsen ut. "Oh do go away, you silly man" skulle jag säga. Mitt intryck är att kvinnor i dagens läge generellt är rätt dåliga på att tillrättavisa klumpiga män i t.ex. krogmiljö på ett på samma gång dräpande, sofistikerat och estetiskt sätt. Det är synd. Jag tror att örfilen i kombination med verbal fingertoppskänsla är nyckeln till framgång. För övrigt är det lite intressant att fundera kring hur konversationen skulle gått mellan mig själv och jag-Thatcher (dvs. jag själv som kvinna). Det skulle säkert sluta med att jag fick en såväl fysisk som verbal tillrättavisning för mitt fumliga kurtiserande, men med en viss ömhet, och en överseende blick.

Poesi - Edith Södergran

Mitt liv, min död och mitt öde

Jag är ingenting än en omätlig vilja,

en omätlig vilja, men vartill, vartill?

Allting är mörker omkring mig,

jag kan ej lyfta ett halmstrå.

Min vilja vill blott ett, men detta ena känner 

                icke jag

När min vilja bryter fram, skall jag dö:

var hälsad mitt liv, min död och mitt öde.

I föreliggande dikt kan man tydligt se den påverkan som filosofen Friedrich Nietzsche utövade på Edith Södergran. Och man skulle kunna tro att det finns en dödslängtan i dikten, men jag håller med Lars Gustafsson som i en diktanalys skriver: "Det är inte döden som diktarinnan önskar sig. Vad hon säger är att hon hyser en enda önskan, som är okänd för henne själv. Och när den bryter fram, när den artikuleras, kommer hon att dö. Det är själva det obekanta i hennes önskan som håller henne vid liv."

Socialmoderaterna och vårtecken

Idag är det torsdag. Torsdagar innebär inte bara att den statliga televisionen bjuder oss på SVT Debatt och Gravid i höga klackar utan även att det bara är en dag kvar till fredagsunderhållningen Hela Sveriges fredag (tack för det, SVT!). 

Massmedierna vet för övrigt att upplysa oss om att det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SAP, har kongress. Mitt intresse är måttligt, men hoja till för all del när Håkan Juholt har talartid. Politiken är överlag ganska seg och fadd just nu, och det är väl att hänföra till att alla har blivit socialliberaler. Gör tankeexperimentet att sätta några av de mest nyfrälsta nymoderaterna i ett rum med några "affärsplans-sossar" och jag tror inte att möbler skulle börja flyga ut genom fönstren. Tvärtom. Stämningen skulle antagligen vara beklämmande god och fryntlig. 
     Både en nyfrälst förnyelsefetishistisk nymoderat och en ja-till-vinst-i-välfärds-sosse har ju en utblick på samhället som överensstämmer i allt väsentligt. Båda önskar se en välgödd offentlig sektor och omfattande statliga välfärdsåtaganden som ska finansieras av ett dynamiskt och internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. Nymoderaten kan säkert ha överseende med lite social ingenjörskonst, och affärsplans-sossen kan nog utveckla en större acceptans för inkomstskillnader och voila! vi har ett nytt parti: Socialmoderaterna.

Och till sist lite goda väderleksmässiga nyheter: igår hade jag på min mina seglarskor för första gången på året, vilket betyder att våren nu faktiskt är här. Men det definitiva vårtecknet, som verkligen bortom allt rimligt tvivel bevisar att våren verkligen har kommit och kommit för att stanna, är såklart när man ser att A-laget intar sina Åbro 7,2 på bänkarna. Då vet man.

Risken med att frångå sina rutiner + "Girls"

Som bekant är det bara småbarn och pensionärer som går och lägger sig innan midnatt, och det har jag själv inte gjort på säkert 10 år. Men igår erfor jag viss trötthet redan efter Aktuellt och gick till sängs kl. 22:30, vilket enligt mina referensramar måste betraktas som exceptionellt tidigt. Ibland måste man ju våga testa något nytt! Vaknade sedan upp, tämligen pigg och utvilad, till vad som jag trodde var en ny dag som grydde. Vilken succé! Tittade sedan på klockan: 00:30. Skit också. Sensmoralen här är naturligtvis att man aldrig ska gå ifrån sina rutiner.

För övrigt har jag utfäst mig att titta på minst ett avsnitt av hipster-serien Girls som går på SVT. Redan programbeskrivningen gör mig illa till mods. Fyra urbana hipsters 20+ i New York som "brottas med att hitta sig själva". Allt verkar gravitera kring sex och relationer, vilket följer standardformulär 1A i sådana här sammanhang. Men det ska nog gå bra, dock är det nog lika bra att ta det säkra före det osäkra och försöka få några lugnande tabletter utskrivna. I värsta fall, alltså. Jag gör nog klokt i att ha en flaska Jack i närheten också. Omdöme följer...