Jag är ingenting än en omätlig vilja,
en omätlig vilja, men vartill, vartill?
Allting är mörker omkring mig,
jag kan ej lyfta ett halmstrå.
Min vilja vill blott ett, men detta ena känner
icke jag
När min vilja bryter fram, skall jag dö:
var hälsad mitt liv, min död och mitt öde.
I föreliggande dikt kan man tydligt se den påverkan som filosofen Friedrich Nietzsche utövade på Edith Södergran. Och man skulle kunna tro att det finns en dödslängtan i dikten, men jag håller med Lars Gustafsson som i en diktanalys skriver: "Det är inte döden som diktarinnan önskar sig. Vad hon säger är att hon hyser en enda önskan, som är okänd för henne själv. Och när den bryter fram, när den artikuleras, kommer hon att dö. Det är själva det obekanta i hennes önskan som håller henne vid liv."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar