Kvällsklädnad

Det bästa med att ha gått på Fiskens hockeyskola, vilket jag gjorde när jag var yngre och odlade fåfänga drömmar om en karriär i rinken, är förutom ganska trevliga minnen att man fick en mycket bekväm och varm tjocktröja. Den är rutmönstrad i stora röda och blå rutor, har en dragkedja vid halsen och med skjorta under ser det inte helt oävet ut. På baksidan står det "Fiskens Hockeyskola - Best on ice!". Den passar utmärkt att ha på sig på de kvällar då man inte ska ägna sig åt läsning av klassikerna, då skjorta med dubbel manschett el .dyl. ovillkorligen påbjuds och något så världsligt som "bekvämlighet" under inga omständigheter är en relevant faktor att beakta.

Tveksamt hästköttsskämt, Houyhnhnms och samtidssuck

Det verkar ju finnas hästkött i allting numera, rapporter kommer dagligdags. Nu är tydligen Ikeas köttbullar inblandade också. Det är väl bara en tidsfråga innan spår av kusar upptäcks i Gevalias kaffe. Oväntat besök, onekligen. (haha där fick du till det Nordström! Roligt! Verkligen? Nja...). Själv uppskattar jag hästar, även om jag känner en vag oro för att hästarna intrigerar sinsemellan för att en dag ta över världen och förslava oss alla. Den som läst Jonathan Swifts Gulliver's Travels och bokens fjärde del, A Voyage to the Country of the Houyhnhnms, förstår precis vad jag talar om! Att denna historia skulle ge uttryck för Swifts tilltagande misantropi, som ibland görs gällande, kan emellertid ifrågasättas.

För övrigt, apropå litteratur, så har jag noterat att akademibokhandelns årliga bokrea omfattar 55 titlar i kategorin deckare, men blott 6 i kategorin lyrik. Bara av denna information skulle man kunna dra många slutsatser om vårt nuvarande samhälle. Om ordningen hade varit den omvända, är jag övertygad om att utvecklingen avseende politik, media, näringsliv osv. hade sett helt annorlunda ur. Till det bättre, ska tilläggas. Ett vuxet samtal mellan människor hade kunnat föras i offentligheten (vilket alltså inte är samma sak som att juridiskt "vuxna" människor samtalar), "coacher" och andra floskelmaskiner (karriälder!!) skulle utmönstras, en viss värdighet i uppträdande och tanke hade präglat medborgarna, och framträdande politiker och andra höga samhällsföreträdare hade inte sett sig nödgade att inta lekplatsens klätterställning för att "ställa sig in" hos massorna. Och, inte minst, politiska möten hade hållits på Operabaren!   

Himlafenomen i Uppsala

Senaste nytt från eko-redaktionen: Panik utbröt idag i Uppsala efter att ett spektakulärt himlafenomen uppenbarat sig. Det beskrevs av vittnen som något stort och gulfärgat, som gav ifrån sig ett starkt och kraftfullt ljus och alstrade värmesensationer. Inga personskador har rapporterats men däremot tomma hyllor i matbutikerna efter att folk börjat hamstra mat. Polisen har hela dagen haft en förstärkt bemanning i centrum för att upprätthålla ordningen och garantera att samhällets vitala funktioner fungerar. 

Maramö vs. Operabaren

Att politik av idag präglas av en så kallad medialisering är ju svårt att komma ifrån, vare sig man vill det eller inte (och det vill man ofta). Ett politiskt möte måste sålunda utformas så att det maximerar potentialen till fördelaktig press, vilket nuförti'n alltsomoftast betyder att vara hemma hos någon ute på vischan. 

Nu avlägger alliansen ett besök hos Annie Lööfs föräldrar (!) i Maramö, Småland. Tanken är naturligtvis att de ska upprepa succén från mötet i Högfors hos Maud Olofsson (där jag dock förmodar att de inte bodde i föräldrarnas gästrum). Jag är lite trött på det här, på alla "utspel" och "mediestrategier" och "fototillfällen". Personligen hade jag föredragit om partiledarna hade tagit en rejäl helkväll på Operabaren istället, det hade varit mer civiliserat. En avskild del av lokalen hade säkert kunnat ordnas åt sällskapet, varefter de under intag av svensk husmanskost och stärkande dryck kunde finputsa de förslag som antagligen har förberetts innan ändå.

Om jag vore högt uppsatt politiker skulle jag förlägga alla mina möten till Operabaren. Skulle bli dyrt i längden, dock. Risken för kontokortsskandal: betydande.

Livsvisdom i tvättstugan

Herr Nordström, bjud oss på lite av din livsvisdom en söndag som denna i mörka februari! "Okejrå, såhär: sudda alltid bort ditt namn på bokningslistan till tvättstugan direkt efter utnyttjad tvättid så att ingen kan spåra ett fullt luddfilter i torktumlaren eller annan misskötsel till just dig!" 

Detta var den första delen av vår nya följetong i tio delar: "herr Nordström - briljant eller patetisk?". Den är i sin tur en fristående fortsättning på succén ”herr Nordström - missförstått geni eller megalomani?” som gick i åtta delar 2010.

Bakis-tv, topp 5

När man varit ute en kväll och "slarvat" som det heter, tenderar man att må lite sådär dagen efter, i alla fall om man är över 25. Även preferenserna för förströelse ändras. Här är min topp 5 bakis-tv, nedräkning från 5:

5. Frågesport, såsom Vem vet mest? på SVT. Gärna en dag då SVT matar repriser från sändningarna den gångna veckan.
4. Katastroffilmer. Mycket bra. Det ska företrädesvis röra sig om gigantiska katastrofer som ger utrymme för spektakulära effekter, typ asteroider på kollisionskurs med jorden, enorma vulkaner osv.   
3. South Park, The Simpsons o.dyl. 
2. Dokumentärer om krig, helst andra världskriget i svartvitt, gärna från östfronten; Stalingrad, Kursk etc.
1. (vinnaren) Ambitiösa dokumentärer om vilda djur, med fördel från savannen eller från världshaven; lejon, valar, antiloper, ja allt utom ormar för ormar är obehagliga. En favorit: filmteamet följer en flock gnuer på deras långa vandringar och visar som dramatiskt höjdpunkt hur de är tvungna att korsa en flod, i vilken det sticker upp små svarta ögon: krokodiler! En annan ständig favorit: elefanter.

Bubblare: "svåra" filmer, tänk Bergman eller Tarkovskij, då ibland din "dagen efter"-känsla får väldigt fina, lugna och kontemplativa konturer som inte tillfredsställs av stora vulkanutbrott eller ingående beskrivningar av olika tanks.    

Svensk politik, februari 2013: Lasagnekrig!!

Tidigare idag skrev jag om SAP:s humor-avdelning, och det något lama skämt som de planterat i stackars partiledare Stefan Löfvens mun. Och nu har, föga förvånande, den svenska kvällspressen lyft frågan: det skrivs om "lasagnehånet", och att det har "blåst upp ett fullskaligt lasagnekrig mellan partierna". Hur ska alliansens kontra, är frågan alla ställer sig i det politiska Sverige. Annie Lööf talar i artikeln om att Löfvens egen jobbpolitik är "fel recept", en inte särskilt dramatisk passning, om ens en avsedd motattack. Det är därför ingen vild gissning att alliansens alla Don Draper-wannabes, en säkerligen talrik skara, i skrivande stund samlas till nattlig brainstorming med massor av blanka papper och pennor, kaffe och redbull-vodka. Ska lasagnetemat fortsätta, eller blir det kanske något med att hambugare innehållit spår av kobajs, som det har rapporterats om? Den som lever får tyvärr se. "Löfven och Socialdemokraterna lägger inte fram några skarpa jobbförslag utan deras jobbpolitik känns lika fräsch som hambugare nuförtiden! höhöhö" Ja det här kan ju faktiskt bli hur dåligt som helst!

Humor i politiken!

Socialdemokraternas Stefan Löfven (som jag för övrigt finner ganska sympatisk) säger i radio att den borgerliga innovationsstrategin innehåller lika lite konkret innehåll som det är nötkött i fryst lasagne nuförtiden. Härligt med humor i politiken! Det roligaste är dock inte så mycket själva skämtet som tanken på att det antagligen har vaskats fram under långa nattmanglingar med en hel drös av partiledarens allra mest kreativa medarbetare och konsulter som upplevt sig som ena riktiga Don Drapers. 

Det vore förvisso roligt att komma över alla kasserade skämt som inte bedömts ha hållit måttet efter humor-avantgardets möten. Men jag kan föreställa mig:

Reinfeldt gömmer sig i debatten om Vattenfalls företagsköp som hästarna i findus lasagne. hahaha
Annie Lööf har sitt parti i lika lösa tyglar som findus har hästarna. höhöhö
Moderaterna galloperar in i besluten utan att tänka efter, som hästarna galloperar in i fryst lasagne nuförtiden. hehe

Ja, något likande. Sannolikt ännu värre. Det kanske är tur, ändå, att man inte kommer att behöva läsa resultatet av medarbetarnas "brainstorming". 

Färska tomater!

Hur kommer det sig, att alla pizzerior som svar på uppmaningen "men utan tomater" nästan alltid, ja så gott som utan undantag, svarar "okej inga färska tomater". Varför detta behov av att just tomater alltid ska förses med förledet färska? Skulle konsumenten tro att de var gamla och ofärska annars? Är det en speciell lyx att ha färska tomater i sortimentet? Kan man välja mellan färska och ofärska och påverkar det priset på pizzan? Själv brukar jag dock begränsa mig till att välja bort tomaterna, denna meningslösa grönsak (som dessutom är röd och det var Sovjetunionens flagga också), men jag har en vän som är så detaljerad i sina beställningar, där hälften av ingredienserna ska bort och lika många läggas till, att han nästan får maila över sin beställning två dagar i förväg. Pizzabagarna hatar honom intensivt.

Nattåget, midnattståg, söndagsnatt... eller...

Ibland har tågen en konduktör som vid annonsering i högtalarsystemet har lite otur; som trasslar in sig, talar lite för länge, försöker ta sig ur knipan och rädda situationen bara för att trassla in sig ytterligare, få smått panik och man kan riktigt se framför sig hur svetten lackar i pannan... 

Igår (eller idag, noga besett) på tåget Sthlm-Uppsala kl 00.11 hade konduktören det inte helt lätt, i kombination med att han verkade ha varit inbegripen i en tävling med kollegerna om att få in ordet "natt" så många gånger som möjligt. 

"Ja godnatt, och välkomna till SJ:s regionala nattåg mot Uppsala, ett nattåg som också kommer stanna i Märsta och Knivsta... denna söndagsnatt (?!)... eller... ja det har ju blivit söndag nu faktiskt... efter midnatt... *tystnad* ja och vi kommer alldeles strax att påbörja biljettviseringen på detta nattåg, och kanske kommer vi även att ruska om er lite om ni har slumrat till... det är ju sent nu... eller tidigt på söndagsnatten... *tystnad* men vi önskar er iallafall en trevlig natt, på detta midnattståg till Uppsala."

Eftersom jag stundtals är väldigt lättroad fann jag detta tämligen roande.

Min fula handstil

Sitter och skriver en sak och slås av att min handstil lämnar en del i övrigt att önska, rent estetiskt. Erinrar mig dock en incident som jag för ett tag sedan skrev om på ett så kallat socialt medium:

igår på mitt jobb frågade en påtagligt snygg dam om bra och trendiga barhäng i Stockholm. Efter att ha visat var bla. Riche och Skeppsbar låg på en karta skrev jag också namnen på en lapp, varpå hon komplimenterade min handstil (helt sant!). Första gången det händer; min handstil är nämligen bedrövlig. Jag funderade ett tag på att sätta min anställning på spel genom att säga "oh, so you like my letters, do you, but how do you like my numbers?", och sedan skriva mitt telefonnummer. Jag besinnade mig emellertid, man förväntas ju inte kurtisera gäster på arbetstid. Hennes pojkvän som stod bredvid såg dessutom oroväckande vältränad ut.

Svensk-Koreanska Föreningen och gråtpsykos

En sak som är lika säker som Amen i kyrkan är att varje gång Nordkorea gör något dumt, så poppar det upp en tjomme som skriver en text i vilken Nordkorea benämns Demokratiska Folkrepubliken Korea; en Nordkorea-apologet alltså. Sådana verkar det alltid finnas, oberoende av vilket bisarrt land det råkar handla om för stunden. Man kan ge sig fan på att det alltid finns någon mer än lovligt obskyr vänskapsförening som tar landet i försvar. Nu är det - suprise! - Newsmill som har berett utrymme för ordföranden för Svensk-Koreanska Föreningen att få ge sin omvärldsanalys. Föreningen har också en hemsida, blev jag varse efter en googling. "För vänskap mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea", står det. Vackert! 

Problemet med att vara med i denna vänskapsförening är ju bara att man kan komma att behöva försvara eller rättfärdiga sådant här, och därmed framstå i mindre fördelaktig dager rent förståndsmässigt. Bakgrund: när Kim Il Sung begravdes i Nordkorea, förlåt Demokratiska Folkrepubliken Korea, så utbröt en nationell sorg av hisnande proportioner. Detta är det första delen i den officiella versionen av förloppet. Sammanlagt är det en halvtimmeslång gråtkavalkad vars like aldrig setts, och oavsett om gråten är "äkta" (resultatet av masspyskos får man förmoda) eller aktivt framforcerad av regimen med hot om repressalier så kan jag inte säga att jag blir särskilt sugen på att lösa medlemskap i någon "vänskapsförening".

Knutna nävar på festen = succé!

Ett sidospår i debatten kring ”näthat” är att vänstern påstås näthata högern. Själv har jag svårt att bli upprörd, även om såklart många vänsterkidz borde veta hut sådär i största allmänhet. Faktum är att vänsterhat ofta är en utmärkt ingrediens på fester och uppsluppna tillställningar. Rekommenderar 70-talsgruppen ”Knutna nävar” (bara namnet!) och deras trallvänliga musik, jag brukar sjunga med för kung och fosterland. Och om mot förmodan dagens vänsterkidz får för sig att sluta på Konstfack för att mera handgripligt välta samhället över ända så kan vi ju bara ringa hem till deras föräldrar som kan skicka upp dem på rummet utan middag, och sen är den revolutionen inställd. Något säger mig emellertid att modern konst utgör ett större hot mot samhällets harmoniska fortlevnad än aldrig så klasskampsmarinerade massor på väg mot Helgeandsholmen.

Sicken osis och trolsk stämning i Landskrona

Åh Nej! Sean Banan vann förra veckans upplaga av schlagerfestivalen, attans! Nu hörs oroliga röster om att det här kan göra att folk börjar tycka att tävlingen brister i seriositet och värdighet. Och DN:s Hanna Fahl som tom. åberopar framträdande kulturteoretiker för att motivera festivalens plats i kulturdelen. Ååhhh! Sicken osis. Nej bort med Sean Banan så att schlagern åter kan få präglas av den seriositet och konstnärliga verkshöjd som är, och alltid har varit, dess beundrade kännetecken.

Seriositet återfinns ju annars som vi alla vet ofta i politiken. Våra förtroendevalda är inte minst oerhört angelägna om att tillförsäkra oss medborgare om att våra skattepengar används på bästa möjliga sätt. Om inte ett trängande behov uppkommer av skapa ett "trolskt" intryck vid en av infarterna till Landskrona, villsäga. Då kan det lätt hända att 200.000 riksdaler spenderas på en dimmaskin. Att dimmaskinen ifråga gjorde väglaget halt och försämrade sikten för bilisterna, som alltså enligt planen skulle låta sig hänföras av allt detta "trolska", var ju tråkigt. Men det som är mest intressant med sådana här historier är hur det över huvud taget kan bli till historier! Vem kläcker idén om att ställa ut en dimmaskin i en rondell i detta syfte? Jag är helt fascinerad. "Ja innan vi avslutar mötet så återstår punkten övrigt, och Mats har visst en synpunkt". "Ja tack herr ordförande, jo jag har funderat lite och vore det inte ganska fränt om det liksom låg som en dimma över infarten där vid Ica Maxi...".    

Asociala tonåringar i centrum

Det är mycket snack om näthat nu. Själv är jag oskyldig som ett nyfött barn i det avseendet; det närmsta jag kommit att näthata var när jag skrev att det bästa med att bli äldre är att man kan börja slå tonåringar på smalbenen med sitt paraply när de står och hänger i centrum och är asociala. Det står jag också fast vid.

Från det ena till det andra

Dagens fakta: Big Bang, som inträffade för 13,7 miljarder år sedan, var en sjuhelvetes smäll vill jag lova. All energi och massa som utgör våra 400 miljarder galaxer rymdes vid denna tid i en punkt som var en miljondel av en miljarddels centimeter. Under en miljondel av en miljondel av en miljondel av en miljondels sekund expanderade rymden med en faktor som motsvarar att en golfboll utvidgar sig till jordklotet. Det är inte bara snabbt, det är snabbt som bara fan. Snabbare än ljuset, faktiskt. Men, säger kanske nån besserwisser, inget kan färdas snabbare än ljuset. Och svaret är: precis! Ingenting kan färdas snabbare än ljuset. Universum exploderar sig till existens! Men från det ena till det andra, nu måste jag uppsöka min lokala livsmedelsbutik i syfte att inköpa hushållspapper. 

Observera datumet 15/4, alla tangentbordshuliganer

Uppdrag Granskning uppehöll sig ikväll vid fenomenet "näthat". Nu följer ett viktigt meddelande till landets alla näthatare: sista anmälningsdag till kursen Argumentationsanalys, 7,5 hp, vid Stockholms universitet HT 2013 är den 15 April. Anmälan kan göras online på Studera.nu. Berättigar till CSN.

Giganten Bellman

En uppräkning av den svenska litteraturens stora namn bör tvivelsutan omfatta Carl Michael Bellman (1740-1795). Svart humor, "låga" ämnen, livsberusning och finstämd sinnlighet samsas med realism och inträngande iakttagelseförmåga. Docent Göran Hägg skriver om en "dubbelexponering av Stockholms A-lagsvardag med bildkonstens och den klassicistiska diktens mytologiska emblematik". Och som en ständig puls: vemodet. För att citera Tegnér (1836): "och märk det vemodsdraget öfver pannan, ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt". 

Fredmans epistel 23, "Ach du min Moder", här i Fred Åkerströms tolkning, är mycket njutbar. Från rännstenen och ruelse till öppnande krogar och förnyad livskänsla. Klicka här för text.

Ta betäckning!!

Ikväll börjar den till underhållning förklädda apokalyps som går under benämningen melodifestivalen. Om jag inte uppdaterar mig blogg så regelbundet hädanefter så beror det på att det är dålig täckning i skyddsrummet.

Melodifestivalen, eller "mello" som den kallas ibland av personer som vill visa en särskild förtrogenhet med fenomenet, sänds på statliga Sveriges Television. Public service, heter det visst. En del riktiga torrbollar brukar regelmässigt ifrågasätta om den här typen av evenemang verkligen borde omfattas av nämnda begrepp, men de vet inte vad de talar om och utgör rent av ett hot mot rikets säkerhet; om vi svenskar inte blir underhållna minst 18 timmar om dygnet så kommer vi nämligen att dö allihop i svåra plågor. Och det är i högsta grad en statlig uppgift att undvika en sådan utveckling, som inte minst skulle slå hårt mot arbetslinjen. Det i sin tur skulle göra vår finansminister upprörd, och det vill man då rakt inte. Ni vet väl att ringen i Sagan om ringen inte alls blev förstörd i Mordor: den sitter i Anders Borgs öra. Melodifestivalen, till skillnad från försvaret, är ett allmänintresse.

Och vinnaren i kategorin "Alltså..." är *trumvirvel*

I kategorin "Alltså...", alternativt i kategorin "Joråsåatte", kan vi nu sortera in ett videoklipp där nymoderaten Schlingmann, EU-parlamentarikern Corazza Bildt och förre vänsterbossen Lasse Ohly dansar till koreansk pop, "gangnam style". Men vänta, det kommer mer: de hade masker på sig, föreställande Expressens politiska reporter Niklas Svensson, enär det var på vederbörandes 40-års fest som denna så muntra tilldragelse utspelade sig. Alltså... Jag bifogar här nämnda klipp eftersom ingen skulle tro på mig annars.

Nu kliar det verkligen i fingrarna på mig, det är ju öppet mål, målvakten är uppe på läktaren, köper korv osv. En katastrof av denna dignitet är det varje svensk medborgares skyldighet att göra sig lustig över. Dock; en vis man sa en gång att den som är utan synd må kasta första stenen, vilket tvingar mig till viss återhållsamhet. Såhär; den enda dans jag brukar praktisera är bardans, men faktum är att jag vid ett synnerligen svagt ögonblick, när jag var hemskt ung, dansade till den på alla sätt vedervärdiga "hey macarena" på nattklubben Laroy i Stockholm. Det går inte en dag utan att jag känner ånger och ruelse för detta. 

Vill man anlägga ett mer seriöst perspektiv på katastrofen ovan anbefalls läsning av denna text som adresserar problemet med den politiska nöjesjournalistiken.