Åh Nej! Sean Banan vann förra veckans upplaga av schlagerfestivalen, attans! Nu hörs oroliga röster om att det här kan göra att folk börjar tycka att tävlingen brister i seriositet och värdighet. Och DN:s Hanna Fahl som tom. åberopar framträdande kulturteoretiker för att motivera festivalens plats i kulturdelen. Ååhhh! Sicken osis. Nej bort med Sean Banan så att schlagern åter kan få präglas av den seriositet och konstnärliga verkshöjd som är, och alltid har varit, dess beundrade kännetecken.
Seriositet återfinns ju annars som vi alla vet ofta i politiken. Våra förtroendevalda är inte minst oerhört angelägna om att tillförsäkra oss medborgare om att våra skattepengar används på bästa möjliga sätt. Om inte ett trängande behov uppkommer av skapa ett "trolskt" intryck vid en av infarterna till Landskrona, villsäga. Då kan det lätt hända att 200.000 riksdaler spenderas på en dimmaskin. Att dimmaskinen ifråga gjorde väglaget halt och försämrade sikten för bilisterna, som alltså enligt planen skulle låta sig hänföras av allt detta "trolska", var ju tråkigt. Men det som är mest intressant med sådana här historier är hur det över huvud taget kan bli till historier! Vem kläcker idén om att ställa ut en dimmaskin i en rondell i detta syfte? Jag är helt fascinerad. "Ja innan vi avslutar mötet så återstår punkten övrigt, och Mats har visst en synpunkt". "Ja tack herr ordförande, jo jag har funderat lite och vore det inte ganska fränt om det liksom låg som en dimma över infarten där vid Ica Maxi...".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar