Nu kliar det verkligen i fingrarna på mig, det är ju öppet mål, målvakten är uppe på läktaren, köper korv osv. En katastrof av denna dignitet är det varje svensk medborgares skyldighet att göra sig lustig över. Dock; en vis man sa en gång att den som är utan synd må kasta första stenen, vilket tvingar mig till viss återhållsamhet. Såhär; den enda dans jag brukar praktisera är bardans, men faktum är att jag vid ett synnerligen svagt ögonblick, när jag var hemskt ung, dansade till den på alla sätt vedervärdiga "hey macarena" på nattklubben Laroy i Stockholm. Det går inte en dag utan att jag känner ånger och ruelse för detta.
Vill man anlägga ett mer seriöst perspektiv på katastrofen ovan anbefalls läsning av denna text som adresserar problemet med den politiska nöjesjournalistiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar