Kvällens dikt är en klassiker av rang, en kärleksdikt av den antika diktaren Sapfo (ca. 630-570 f. Kr.). En del menar att ett studium av receptionshistorien av denna dikt kan sammanfatta hela Västerlandets syn på sexualitet och passion. Så här skriver Carl-Johan Malmberg, kritiker i SvD; "Här etableras, för första gången, några motiv som kommer att bilda grundvalen för den västerländska kärlekspoesin, liksom för vår kulturs föreställningar om begäret. [...] Aldrig tidigare – åtminstone inte i de texter som bevarats till oss – har förälskelse framställts så direkt och omedelbart. Det är som om vi här bevittnar själva urcellen, inte bara för den västerländska myten om passionen, utan också för den konstnärliga gestaltningen av den: sammansmältandet av inlevelsens hetta och iakttagelsens kyla, nuets turbulens och språkets eftertanke – just den paradox som under två och ett halvt årtusende skulle bli det dominerande draget i västerlandets begärsskildringar [...]".
Plötsligt framstår han som en gudars like –
just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och han hör dig viska
ömt och förälskat
brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,
tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar,
kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind – jag blir själv med ens en
döendes like.
Översättning Jesper Svenbro (1986). Det finns flera olika översättningar/tolkningar.
Passionen, och avundsjukan som är dess skugga, rymmer alltså i sig undergången, döden, utslocknandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar