Varför kommer en ICA-handlare aldrig till banken?

Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Svar: klockan. En riktig klassiker. Här en variant på samma tema: Varför kommer en ICA-handlare aldrig fram till banken? Jo han skrattar så mycket att han inte kan stå på benen. ICA-människorna tjänar ju tydligen en sjuhelvetes massa stålars på att kränga gurkor och frysta ärtor till massorna, och det förvånar mig inte. Hur kort inköpslistan än är, så landar summan likförbannat på minst 130 spänn i kassan. För mig landar den emellertid alltid på minst 180 eftersom jag aldrig har inköpslistor med mig, och därför köper saker jag tror jag behöver. Men att tro att man behöver något innebär inte nödvändigtvis att man faktiskt behöver det. Exempel: att i affären tro att man är i behov av ketchup hindrar inte att det redan kan stå en nästan ny ketchup i kylen hemma. Och att tro att man behöver köpa kondomer är inte liktydigt med att man kommer få... ja, ni förstår. Nåväl. Att gå och handla med lista på allt man behöver, prydligt nedskrivet med blyerts i punktform, är uttryck för en sorts uppstyrd och ordningsam mentalitet som jag varken har eller känner något större behov av att förvärva. Hellre då att svära när man kommer hem och upptäcker att man glömt något viktigt. Då känner man att man lever!