Renässansmannen

Idag har det varit en sådan dag när jag inte orkat anstränga mig för att upprätthålla ens ett minimum av värdighet eller finess i min humor. Tvärtom har jag gått och småskrattat mest hela tiden, nästan ofrivilligt, ungefär som en person som har hicka, åt något som jag är högst osäker på om det egentligen är roligt. Vad? Jo jag har en kollega som ser ut att vara från renässansen, och som jag vid upprepade tillfällen idag har kallat renässansmannen, och jag har föreställt mig honom i 1400-talets Italien, fullt upptagen med att tillverka en evighetsmaskin eller liknande. Det är så att jag skrattar nu också.