Time-out-fenomenet och den uttråkade taxen Harry

Det ser nu ut som att media börjat intressera sig för det bisarra påfundet "time-out", som politiker anser sig kunna ta när helst det passar dem själva, dvs. när de gjort något dummare än vanligt och inte vill svara på frågor men fortsätta få lön och behålla karriärmöjligheter. Läste detta för några dagar sedan och nu denna text. Gott så. Enskilda politiker bör inte ta time-out, däremot skulle jag nog inte vara fullt så skeptiskt om politiska partier beslöt att göra det. Jag kan tänka mig ett par stycken faktiskt.

Men som sagt, bra att det uppmärksammas. Tidigare har ju samhällsjournalister och politiska reportrar i vårt land snällt anpassat sig till "time-out"-diskursen, som en hund som sträcker fram tassen när man har en bit skinka i handen och säger "vacker tass!". Min familjs hund (taxen Harry) sträcker dock sällan fram tassen numer, enär han är gammal och antagligen inte hör vad man säger. Istället sätter han sig ner eftersom han väl tror att man säger "sitt!" vilket också är det vanligaste. Han ser ofta så uttråkad ut när man ska leka och skoja på det där sättet, liksom uppgiven, men gör vad som förväntas av honom eftersom han tycker om skinka. Ibland, efter att ha sagt "vacker-tass!", "liiiggg" och "rulla ruuunt" (vilket Harry aldrig har bemästrat, som bäst har han rullat över på rygg), inser jag själv det utomordentligt larviga i att vuxna djur (både jag och hunden) håller på så där, säger äsch och slänger skinkan på golvet. 

Jag måste erkänna att jag skäms en smula, när jag erinrar mig hur jag stått framåtböjd framför taxen Harry med en skinkbit i min hand, tittat in i de där blaserade ögonen, och vevat cirklar i luften med armen samtidigt som jag sagt "ruuullllaa rruuuuunnt". Om Harry hade kunnat tala hade han vid dessa tillfällen nog sagt: "Men är du helt jävla dum i huvudet eller?!".