En dikt av Czesław Miłosz

Här är en dikt jag uppskattar, skriven av nobelpristagaren i litteratur Czesław Miłosz (1911-2004), hämtad från urvalsvolymen Ärlig beskrivning (Brombergs 2011). Natten blir bundsförvanten, det åldrande diktjagets bro till en ny värld att upptäcka, och, samtidigt, till en svunnen - åttaåringens morgon.

Snabba steg

Mina steg rör sig muntert i höstens mörka parker,

med nedfallna barr och lövprassel längs gångarna,

och gläntorna under ekarna blir öde.

Då slocknar tevens blygrå öglor.

En sådan lätthet i stegen har jag aldrig haft,

om inte för längesen, en åttaårings morgon.

Lyft ovan marken, drucken av ljuset,

hejdar jag inte mina steg i luften.

Illvilligt möter mig min nakna vakenhet.

På dagen linkar jag med käppen, astmatisk.

Men natten tar med mig på långväga resor

och där finns, som i början, en ny värld, extatisk.