Tankar om partiledardebatten

Undertecknad hjälper nu inte bara pensionärer över gatan, matar småfåglar och håller upp dörrar för damer, utan engagerar sig såklart även i samhällsdebatten. Av den anledningen tittade jag på partiledardebatten igår, och blev genast mycket orolig för landets väl och ve (vilket man iof. ofta blir när många svenska politiker är samlade i samma rum, men nu mer än vanligt). Att vår statsminister skulle köra med en trött och slätstruken windsorknut, eller att Åkesson skulle göra det vanliga misstaget låta näsduken i kavajfickan gå i exakt samma färg som slipsen, det förväntade jag mig. Det var istället Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt som fick mig att få upp min gin&tonic i näsan, och som utmanade själva samhällsordningen med sin slipsknut. Såg ni den? Eller vilken fråga förresten, det är klart ni gjorde. Den var ju grotesk, ett urtidsodjur, ett monster som skulle gett Sauron segern i Sagan om ringen.

Emedan jag anser mig vara en rationell person med förmåga till långsiktigt och strategiskt tänkande, började jag omedelbart att reflektera över de vidare implikationerna av det jag bevittnade på televisionen. Såhär gick mina tankar: om vänstersidan vinner nästa val inställer sig frågan hur regeringsunderlaget ska se ut. Det är osannolikt att SAP får egen majoritet. Risken är inte obetydlig att vänstern och Jonas Sjöstedt s.a.s. kommer med på köpet, varpå herr Sjöstedt mycket väl kan tilldelas en ministerpost i en framtida rödgrön regering. I en sådan maktposition har han alla möjligheter att influera idealet avseende slipsknutar, och det långt utanför Rosenbad. Det är inte svårt att tänka sig en situation där t.ex. statstjänstemän känner sig nödgade att anpassa sina egna knutar till den nya påbjudna ordningen av rädsla att bli förbigångna i karriären. Och med tanke på hur glada socialister brukar vara i politiska tvångsåtgärder går ingen klassisk four-in-hand säker, och innan man vet ordet av är hela riket förvandlat till tv4-sporten. 

Jag tror ni kan föreställa er min lättnad när jag efter pausen i debatten såg att vänsterledaren hade knutit om sin slips. Den var fortfarande inte bra, men inte direkt samhällsomstörtande. Dock ska erkännas att jag aldrig var riktigt orolig, eftersom jag kallt räknar med att HRH The Prince of Wales kommer att intervenera personligen i händelse av en svensk socialistisk slipsknutsrevolution.