Dessa rader skrivs på en portabel dator (en sån med lock, ni har säkert sett dem) som just välkomnats till världen. Jag har alltså införskaffat en ny dator. Min förra gick i pension, nämligen, och var under sina tjänstgöringsår fler än en gång nära att åka ut genom fönstret. Av denna information kan den normalbegåvade läsaren sluta sig till att jag har shoppat, och inser vilka kval jag har lidit. Jag hyser ju aversion mot shopping. Dock måste jag tillstå att det är förenat med en viss tillfredställelse att komma hem med resultatet av sina vedermödor, men eftersom allt som har med teknik att göra ofta bara existerar för att ställa till med problem i mitt liv, ungefär som statliga myndigheter, så har jag ingen anledning att tro att inte min initiala entusiasm tämligen snart kommer att stillas.
Dagens shopping fick mig att vandra runt i Uppsalas industriområden, vilka man som student i Uppsala blir föranledd att besöka ungefär lika ofta som Gotlands Nation, men det var en på sitt sätt mycket trevlig upplevelse. Alla någorlunda stora städer har dessa områden, med massa industritomter som inrymmer de mest disparata verksamheter med det gemensamt att man aldrig har hört talas om 99% av dem. Jag hade inte med mig någon karta eller vägbeskrivning eftersom jag redan hade kollat upp allt som hastigast på internet. Man går bara till rondellen efter tågstationen och sen rakt fram och sen första vänster en liten bit och sen följer man andra gatan till höger och voila! man är framme. Det kommer man ihåg, tänker man. Men det gör man naturligtvis inte alls. Resultatet blev en rejäl promenad, vilket iof. kanske gör mig gott då min aversion mot shopping endast överträffas av min motvilja mot att gå till gym och stå och stampa i träningskläder i grupp till vedervärdig musik. För att inte tala om träningsledaren. "Åh kom igen nu alla! Lite till! Visa mig era höööööga knän allesamman! Ett-två-ett-två! Bra jobbat! Jag vill se era höööga knän! Sista nu - kom igen!" Tack men nej tack. Höga knän och armar som svänger hör hemma i militärparader eller på dansgolv.
Jag gick alltså vilsen runt bland alla småföretag och lager och fabriker. En och annan skåpbil åkte förbi mig på gatan. Det är nån målerifirma, en däckåterförsäljare, ett lager, värmepumpar, ett till lager, trä, låssmed, nycklar, mattor, industridammsugare och jag vet inte allt. Och som lejonet på savannen; Vattenfalls avfallsstation, majestätisk! Det var som sagt en ganska trivsam promenad, men bakom varje gathörn gömdes bara ännu en lagerlokal eller rykande skorsten, och inte någonstans kunde jag se butikens vackra fana smattra i vinden. Men så, när nästan allt hopp var ute och jag började misströsta, som en hägring: Elgiganten megastore! Och på den vägen är det.
Jag hade någonstans en poäng med denna utläggning om min shoppingupplevelse men den tappade jag bort, på samma sätt som jag glömde bort vägen tidigare idag, så jag stannar här mitt i meningslösheten. Se där en allegori över livet och shoppingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar