Supervimmel och svarta hål

Jag kan inte riktigt släppa detta med SUPERVIMMEL, som en av kvällstidningarna behagade upplysa om hade ägt rum på lördagen i samband med invigning av underhållningsstation i Solna. Vad är skillnaden mellan ett SUPERvimmel och ett vanligt vimmel? Går det snabbare, vimlar man liksom fram som i vals med glasen fulla av bubblor? Får man plötsligt en enastående simultanförmåga, eldad av stundens allmänna härlighet, så man kan prata med fyra personer samtidigt som man dricker och äter snittar och pudrar näsan? Är det så många kändisar att naturlagarna börjar ge vika och helt nya dimensioner inträder? Det kanske är som ett svart hål, man sugs mer eller mindre ofrivilligt in i det om man befinner sig för nära, det växer bortom kontroll och slukat allt i sin närhet och snurrar och snurrar i enorm hastighet och allt är bara en enda suddig hop av gratisdrinkar och stora slipsknutar. Tänk om ett supervimmel innehåller så många kändisar att det blir till ett megasupervimmel, blir instabilt, imploderar och drar med sig hela Sverige in i hålet! Konstigare saker har ju hänt, minns att vår statsminister angav att han enbart läst Läckberg-deckare en sommar och tilläts sitta kvar.